Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 82 —
nsv. riksspråk, om vars skiljaktighet från dialekten i detta
avseende Kökarsborna måste antagas vara medvetna. Ett
stöd för riktigheten av detta mitt antagande anser jag ock
ligga däri, att övergången i > y i de anförda orden tillhör
den yngre generationen, som genom livlig beröring med
andra trakter i landet nu mer än tillförene strävar att
tillegna sig nysvenskan. Att försöket icke utfallit väl, måste
anses bero på samma psykologiska företeelse som t. ex.
«rospiggamas» oriktiga Å-anslag».
Med ett ord: hypersvecismer!
Beläggen äro också här endast tre. Av dessa äro väl
med tämlig säkerhet dy ’di’(-bam) och särskilt styl ’stil’ lån
från hsv. Varför en yngre generation här skulle ersatt hsv.
i med y är obegripligt. Om karrikering kan det dock knappt
här vara fråga. Beträffande try (en buske med synnerligen
hård ved, vanligen använd till räfstinnar) är det sannolikt
varken att anledning till lån förefunnits eller att ordet så
lätt skulle stått till buds för den lånsökande. Sannolikt äro
de fåtaliga beläggen av fullkomligt individuell natur och
utan varje betydelse för en karakteristik av kökarskan, så
snart man vet, att varje y här övergått till i. Detta innebär
ej ett förnekande av dessa formers natur av hypersvecismer,
endast en förmodan att flere och bättre liknande hade bort
kunna anträffas — bland individuella egendomligheter.
Den ståndpunkt jag ovan för en del olika fall sökt
intaga kan ytterst anses vila på en gemensam princip,
nämligen den, att man vid fritt val mellan olika språkformer
bestämmer sig för den bästa, en princip, vilken Noreen, som
det synes utan att alltid rätt bli förstådd, velat göra gällande
för det i allmänhet mycket vanskötta
språkriktighetsspörs-målet (Spridda studier). Ojansuu och andra ha trott sig kunna
iakttaga, att allmogen på varje ort betraktar sitt idiom som
’ bättre’ än nabomas och ofta kan uttrycka denna sin
uppfattning så, att dess idiom kommer ’skriftspråket’ närmast.
Redan härav synes, att man dock betraktar riksspråket som
någonting ’bättre’ än ens eget idiom, och det ligger ju heller
knappast någonting förvånande i att man i främsta rummet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
