Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 190 —
1= J J J J I J J J j I J J J J I J J :H*>
I allmänhet bryr man sig icke mycket om texternas och
melodiernas sammanhörighet. Samma sång kan sjungas med olika
„noter“ på olika orter, ibland äro de varianter av samma melodi,
men stundom ha de ingen som helst melodisk gemenskap.
Författaren är av den åsikten, att sångarena ofta behålla blott de
melodiska huvuddragen i medvetandet, medan enskildheterna i
viss mån bero av stundens inflytande. Folkvisan är därtill ännu i
sitt uppkomsttillstånd, under vilket såväl dikten som melodin är
fri, och lika som i flytande tillstånd.
Till sin byggnad bestå melodierna merendels av 4 fraser,
vilka ordna sig parvis. Första indelningsgrunden är fjärde frasens
kadens, som därjämte avslutar stycket. Slutet sker ingalunda alltid
på första utan ofta även på femte eller andra tonsteget, mera sällan
på något annat tonsteg. Den näst följande indelningen grundar
sig på andra frasens kadens, som tudelar melodin. Tvenne sådana
avdelningar, upptagande omkring ett halvt tusental melodier, ha
hittills publicerats. 1 den första avdelningen slutar andra frasen i
likhet med fjärde med helkadens, och i andra avdelningen slutar
andra frasen med halvkadens, t. ex. på tersen, och fjärde frasen
med hel kadens.
Den första avdelningen är mer folkegen (kansanomainen) än
den andra. Ofta är andra delen blott en förändring av den första.
Emellanåt äro de alldeles lika, och innehålla då i likhet med
runomelodiema blott två fraser. I mera utvecklade melodier skiljer
sig tredje frasen mest från de föregående, medan den fjärde åter
påminner om desamma.
Tredelta melodier äro av främmande ursprung. De uppvisa
ett till innehållet främmande fraspar mellan två varandra liknande.
Dessa melodier äro mest ringdanser, delvis veterligen översatta
från svenska.
Den mest folkegna taktarten är 4/4 takt. Halvtakterna delas
i två fjärdedelar (spondé), fjärdedel och två åttondedelar (daktyl)
eller fyra åttondedelar. Fjärdedel med punkt och åttondedel
förefaller främmande. Melodiernas mest ursprungliga rytm närmar
sig således också runomelodiema.
I bredd med den egentliga körerytmen i i, träffas tvenne
C* ö*
varianter, i l i eller III) och l _ . Den senare av de
* é é & é é é Ä
tre rytmerna är den minst folkegna och även den mest sällsynta.
6/g (eller 3/g) takt har nästan säkert först på senare tid
*) Denna rytm vill dr Krohn benämna finsk körerytm (rekirytmi).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
