Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 46
Radloffs arbete väckte på sin tid synnerlig
uppmärksamhet och tyckes ha vunnit spridning även bland allmogen.
Det nämnes ofta av den åländska allmogen ännu i denna
dag, då det är fråga om Alands forntid. Vid meddelanden
av en eller annan art är det icke ovanligt att höra: «Så står
det i Radloffs beskrivning».
Den vetenskapliga forskning, som med folkpoesin som
föremål uppspirat i Sverige, hade till en början vänt sig
företrädesvis till främmande folkslags poesi. På 1750- och
60-talen publicerade professorn i Uppsala Karl Aurivillius
studier över den hebreiska och grekiska folkpoesin. Och
när Macpherson år 1760 utgivit Ossians sånger, deltogo även
svenske män i den fejd, som med anledning av dessa sånger
utspann sig i hela den vetenskapliga världen.
För den svenska folkvisan hade intresset bland de
bildade snarare av- än tilltagit. Folkvisan undanträngdes
till allt avlägsnare trakter, dit kultur och nya strömningar
icke nådde.
När mot slutet av århundradet folkvisans värde ånyo
upptäcktes, berodde detta till en väsentlig del av de
strömningar, som från andra länder kommo in över Sverige.
Intresset för folkvisan stod även i nära samband med den nya
historiska uppfattning, som begynte göra sig gällande och
som gentemot upplysningstidevarvet såg historieforskningen
mera objektivt, sökte att betrakta förhållandet mellan
tidsperioderna och finna sammanhanget i utvecklingen. Det
var naturligt, att därmed en högre värdesättning av olika
tiders kultur och diktning skulle göra sig gällande. I
Tyskland hade redan Herder i «Stimmen der Völker» utstakat
vägen för denna åskådning jämte det Goethe infört
folkvisans ande i konstpoesin.
En av de första forskare, som sökte framlägga värdet
av den svenska folkdiktens studium, var Erik Skjöldebrand
(1722—1814). I den undersökning om Ossians sånger,
jämförda med de gamla skandinaviska bardernas kväden, vilken
han framlade vid sitt inträde i Vitterhetsakademien 1797,
påpekar han den ringa uppmärksamhet, folkdikten vunnit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
