Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 70 —
flickans söndag» visan «Se god afton och god kväll», sjungen
av barnen vid hemdrivandet av korna. Visan, som här
sannolikt första gången meddelas i tryck, avviker från senare
tryckta versioner genom att stroferna «Har du silfver har
du guld» och «Har du ett förnöjsamt sin» stå i slutet.
Vetenskapsmännens intresse för den egentliga
folkdiktningen hade i hög grad ökats genom de storartade
insamlingar, som på det finska språkområdet bedrivits ända
sedan århundradets början och vilka kröntes av
nationalverket Kale va. Lönnrots, ja, Finlands namn bars av den
stora nationaldikten kring världen. Kalevala nämndes i
bredd med Odysséen, Ossianssångema och Hiawatha.
Någon kritisk forskning hade Kalevala dock icke ännu
i stort sett uppväckt. I mindre uppsatser och anmälningar
ingingo väl kritiska uttalanden, men på det hela taget hade
anmälare och kritiker endast beröm att giva, vilket ju för
övrigt var naturligt, ej blott med hänsyn till den stora gåva,
Lönnrot givit sitt land, utan även med avseende å den
samvetsgrannhet och hängivenhet för uppgiften, varmed
Lönnrot hade utfört sitt arbete.
När Kalevala ånyo utgavs 1849, anmärkte Lönnrot i
företalet, att osamlade dithörande runor icke mera torde stå
att fås. Detta verkade själffallet därhän, att insamlingsarbetet
för en tid avstannade.
Beträffande Kalevalas ursprung och historia var
däremot Lönnrots uttalande icke lika säkert och avgörande.
Han säger nämligen i Litteraturbladet för 1849: «Jag är
långt ifrån att anse Kalevala runorna än i denna dag vara
sådana som de i början sjöngos; icke heller är jag numera
af samma tanke med dem, som tro att om någon företagit
sig att samla dem några veckor tidigare — skörden då skulle
blifvit vida rikare.»
Detta uttalande kan icke ha undgått dem, som närmare
intresserade sig för Kalevalas tillkomst. Men ingen kunde
känna förhållandena bättre än Lönnrot. Vad han sade, togs
därför för gott, några vidare reflexioner kommo föga ifråga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
