Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 71
Emellertid framkom 1858 ett uppslag beträffande
Kalevalaforskningen som icke bör bli obeaktat. Estlattder1)
vikarierade det året för professor Cygnaeus som redaktör
för Helsingfors tidningar och var då i tillfälle att införa
tvenne uppsatser under rubriken -Nationaldikter och deras
insamlande». Redan tidigare hade han refererat ett föredrag
av Dr Latham, som inför vetenskapssocieteten i London
behandlat Kalevala och uttalat vissa tvivelsmål angående
särskilt den historiska betydelsen av namnen Kalevala och
Pohjola. Estlander hade dessutom både hemma och under
resor utomlands närmare studerat nationaldikterna hos olika
folk och sett vad den kritiska forskningen uträttat. Nu tog
han sig för «att bestämma till hvilken grad Kalevala har
betydelsen af att vara svanesången af ett folk som icke
mera är till», som han själf säger syftemålet med uppsatserna
vara. Han jämför Kalevala med andra folkdikter och
behandlar särskilt Ossianssångemas uppteckning och utgivande
samt den strid, som länge fördes om deras äkthet, vilken
betvivlades i synnerhet av engelsmännen. Denna strid hade
dock givit anledning till noggranna studier angående
originalhandskrifterna till sångerna, anskaffandet av underrättelser
om upptecknarena och de orter, där samlingen skett o. s. v.
Om dessa hätska strider icke uppkommit, hade sannolikt
samtliga original med tiden gått förlorade och anskaffandet
av andra upplysningar likaledes senare omöjliggjorts. Därför
måste vedersakarenas anfall anses som en ovärderlig fördel.
«Något sådant har icke kommit Kalevala sångerna till
godo», fortsätter författaren. -Och dock skulle man ägt
närapå lika stor anledning att vänta ett grundligt nedsättande
från svenska litteraturens sida, som det fanns för
engelsmännen att nedsätta den walesiska och skottska folksången».
Orsaken säges ligga i den slapphet, som under senare tider
röjts inom svenska litteraturen, «der för närvarande icke ens
finnes en tidskrift för kritik och litterära undersökningar».
1) Estlattder, Carl Gustafs född i Lappijärd 1834, student 1850, iil. kand.
1856, magister 1857, hist. fil. licentiat 1859, doktor och docent i estetik och
modern litteratur (860, professor 1868, kansliråd 1891, stadsråd 1900.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
