Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 82 —
lade i Grundtvigs anda en av de märkligaste grupperna
bland Danmarks gamla folkvisor.
Dessa, som tidigare än andra liknande alster i Norden
blivit föremål för uppmärksamhet, hade utgivits i många
publikationer, börjande med den tidigare omnämnda av
Anders Vedel 1591 offentliggjorda samlingen. Men
utgivarena hade ofta farit illa fram med visorna, förändrat
och diktat till, och därför började Sven Grundtvig 1853 att
med offentligt understöd utgiva «Danmarks gamla folkvisor»,
ett arbete, som i våra dagar fortsättes av Axel Olrik. Detta
arbete avsåg att utan all förändring upptaga varje återstod
av medeltidsvisoma, som kunde upptäckas i handskrifter
eller i levande tradition.
Sannolikt hade den väckelse till intresse för folkvisan,
som i Danmark utmärkte tiden kring femtio-talet, bidragit
till att också här stärka intresset för dessa visor. Och detta
bidrog väl också i sin mån till att Toppelius valde sitt ämne
ur den danska folkdiktningen.
Avhandlingen begynner med en redogörelse för
förhållandena i Danmark under Erik Glippings tid och
anledningen till dennes mord. Därpå sammanställas enligt
Grundtvigs teori texterna och undersökes förhållandet mellan
dikt och verklighet samt diktens historiska värde.
Författaren är icke fullt ense med Grundtvig. Medan
denne velat förklara, att texterna ursprungligen utgjort en
enda lång visa, som behandlat hela den berättelse, som nu
föreligger i ett flertal visor om Marsk Stig, hävdar Toppelius
den åsikten, att berättelsen omfattat en viscykel, vari ämnets
olika huvudpunkter behandlats i olika stycken. Då Grundtvig
anfört såsom analogi Färöingamas långa kväden med olika
avdelningar, vågar författaren icke direkt motsäga honom.
Men bevisföringen synes tydligt tala mot teorin om
sammanförandet av folkdikten till ett enda kväde. — Denna teori
var för övrigt vid tiden för ifrågavarande forskningar allmän
vid behandlingen av folkdikterna, men den har mer och
mer fått giva vika för nyare åsikter.
Den estetiska granskningen är gjord med klar insikt om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
