Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143 —
mannen låtsas uppmäta marken med sitt rep för att bvgga
ett kloster.
Av tävlingarna äro de med björnen och haren de
vanligaste, därjämte förekommer icke sällan bärandet av
hästen. Dessutom möter oss i flere uppteckningar ännu ett
drag, som förefaller att vara speciellt ryskt: mannen och
djävulen skola tävla i vem som kan skratta bättre. Mannen
hänvisar sin motståndare till sin «gamla moder», ett dött
sto, som ligger på vägen med gapande käft. — Guldklubbans
kastande förekomma i två lillryska varianter (från guv. Kiew1)
och från Galizien2). Ännu ett annat drag ur sagokretsen
om djävulen och hans dräng uppdyker i flere lillryska
varianter: djävulen uppmanar mannen att vissla i kapp med
honom. Mannen inbillar då djävulen, att trädens grenar
skola flyga omkring, när han visslar. Djävulen skulle göra
klokt i att låta binda för sina ögon. Så snart detta skett,
slår mannen med sin knölpåk honom på huvudet, tills den
misshandlade ber honom sluta upp3).
I alla lill- och vitryska varianter utan undantag är
djävulen, icke sjörået, människans bedragna motståndare.
Nära släktskap med vår sagas sydryska varianter röja
de runtäniska varianterna4). Som hos ryssarna spelar jämväl
hos rumänerna djävulen den bedragnas roll5).
1 en uppteckning från Valakiet6) bo djävlarna i en *)
*) PyjmetiKO, HapojHbiH K»KHopyccKiH CK33KH, II n:r 33.
2) Po3bAo.iCKitt, 3TH0ipa(J). 36npHHKb, VII s. 88 ff.
s) Som episod i sagokretsen om den dumma djävulen och hans dräng
förekommer detta drag rätt ofta hos både slaver och tyskar; i Skandinavien och
Finland har det gestaltats något annorlunda: mannen och djävulen skola skrika i
kapp. Mannen vill fastbinda djävulens huvud med vidjor, emedan det annars
skulle spricka, när han (mannen) börjar skrika. Djävulen blir rädd och erkänner
sig på förhand besegrad.
*) För det rumäniska materialet står jag i tacksamhetsskuld till d:r C. W.
v. Sydow i Lund, som med stor älskvärdhet ställt sina anteckningar från nedannämnda
rumäniska arbeten till mitt förfogande.
5) På Rumän, draeu. Bulgarerna och grekerna skilja mellan djävulen och
draken, vilken sistnämnda motsvarar skandinavernas troll. F. ö. känna rumänerna
även ordet diavolu för djävul.
•) Popescu, Carte de basme etc. 2, IV nr. 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
