Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 157 —
än skärande gälla som i högsta ångest och nöd. Det är
lommen, som skriker, och dess växlande läten smälta samman
med det gråa, kalla töcknet till någonting spöklikt och
övernaturligt, som likt en kall hand pressar om fiskarens hjärta.
♦ *
♦
Mången sommarkväll har jag under vistelse i
skärgården fått lyssna till märkvärdiga historier, berättade av
grånade fiskargubbar. På sitt trohjärtade, kärnfriska sätt
ha de förtalt minnen, sägner och upplevelser, vilkas
verklighet det ej skulle falla dem in att betvivla. Jag vill här
meddela några av dessa berättelser; kanske kunna de giva
läsaren en liten inblick i den värld av sällsamma
föreställningar, vari fiskaren lever.
En gammal kasköfiskare berättar:
«På Själgrundet, icke långt från Kaskö, finnes en
fiskarbastu, benämnd «arrestin», känd för att spökelser däri
fler-faldiga gånger visat sig. En gång för många år sedan, när
jag övernattade i denna bastu, inträffade en händelse, soin
aldrig går ur mitt minne. Jag vaknade tidigt på morgonen,
just vid soluppgången, men låg efter uppvaknandet ännu
en stund på laven, betraktande de sotiga väggarna.
Oförmodat öppnades dörren och in trädde en kvinna, klädd i
en grå- och svartrutig klädning av ett gammaldags och
besynnerligt utseende. Hon gick ljudlöst fram till det ena av
bastuns fönster, böjde sig ned och spanade ut. Efter några
ögonblick vände hon sig om och skred till det motsatta
fönstret, genom vilket hon även tittade ut, varpå hon
avlägsnade sig genom dörren. Sedan jag sansat mig några
ögonblick, sprang jag ut men kunde ej upptäcka någon,
och ingen svarade på mina rop. På skäret vistades för
tillfället endast några lotsar, med vilka jag kort därpå
sammanträffade, men ingen af dem hade sett någon kvinna. — Jag
är icke den enda, som sett spökelser i nämnda bastu, —
samma kvinna har även visat sig för en av mina kamrater,
och en natt såg en kasköfiskare, som Övernattade i «arrestin»,
tre likkistor stå på golvet. Samma sommar drunknade
utanför Kaskö tre personer: två kasköfiskare och en lots.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
