Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gon känsla af förskräckelse, och han
hörde ingen hviskande röst, som
förebrådde honom: »Tycker du, att det
är rätt att vara otydig mot mamma?
Är det inte syndigt att göra så?
Hvart komma stygga små gossar, som
gluffa i sej sina snälla, rara mammors
sylt?» och han föll inte alls på knä,
med löfte att aldrig vara elak mer,
och steg inte upp igen »med lätt och
lyckligt hjärta» och han gick inte
heller och talade om alltsammans för
sin mamma, för att få förlåtelse och
lyckliggöras med tårar af stolthet och
tacksamhet i hennes.ögon. Nej, detta
är förhållandet med alla andra stygga
gossar i böckerna, men annorlunda
gick det med Jim, förunderligt nog.
Han åt upp sylten och sa’ på sitt
syndiga ligaspråk, att »det smakade
»bussigt»; och han stoppade dit
tjäran och sa’, att den också skulle
smaka »bussigt», och skrattade och
tänkte, att »gumman skulle allt börja(
fnysa», när hon satte i sej det. Och
när så Ver.kligen skedde, nekade han
bestämdt, att han visste något om
saken. Hon piskade upp honom
ordentligt — och han bestod själf
musiken.
Allt, som rörde den. gossen var
besynnerligt ; det gick honom pä ett
alldeles motsatt sätt än det går de stygga
gossarna Jakob i
söndagsskolberättel-serna.
En gång klef han upp i grannens
äppelträd för att stjäla äpplen; grenen
gick dock inte af, och han föll inte
ner och bröt armen, och inte heller
blef han söndersliten af grannens
hund, för att sedan ligga till sängs i
flera veckor och ångra sig‘ och bli
snäll. Ah nej, han stal så mycke
äpplen, han kunde stoppa på sig, och
kom oskadd ner igen. För hunden
klarade han sig med en tegelsten, som
han vrok honom i planeten.
Det var högst besynnerligt, men
aldrig händer något liknande i de
ordentliga små söndagsböckerna med
sina bilder, som framställa herrar i
frack med smala skört, klockformiga
hattar och byxor, som äro alldeles
för korta, samt kvinnfolk med
höghalsade klädningslif och inga
turny-rer . . .
En gång stal han lärarens
penn-knif. När han var rädd för att bli
upptäckt och få stryk, smög han
knifven i Georg Wilsons mössa, —
fattiga änkan Wilsons son, stadens
sediga, snälla lilla gosse, som alltid
var lydig, aldrig sa’ ett osannt ord,
som tyckte om sina läxor och var
förtjust i söndagsskolan. Och när
knifven föll ur mössan och den
olyckliga Georg rodnade som om han varit
medveten om saken, och den
bedröf-vade läraren bannade honom för
snat-teriet och just var i begrepp att låta
rottingen dansa på Georgs darrande
axlar, så uppenbarade sig visst inte
någon hygglig hvitlockig fredsdomare,
i imponerande gestalt, helt plötsligt
ibland dem, sägande: »Skona denna
ädla gosse, — där står den fesja skur-
ken! Jag gick just förbi och såg att
det var han, som begick snatteriet» . . .
Det] hände inte och inte hände det,
att Jim sedan fick stut eller att den
vördnadsvärde domaren höll en
predikan för den rörda klassen och tog
Georg i handen och sade, att en
sådan gosse förtjänade bli ärad, och att
därför skulle han, Georg, få komma
och bo hos honom och sopa kontoret
och elda och springa ärenden och hugga
ved och hjälpa frun i hushållet och
ha hela återstående tiden att leka på
och få en och femti i månaden och
vara lycklig. Nej; så skulle det ha
gått till i böckerna, men det gick inte
så med Jim. Ingen fjäskig gammal
räf till domare kom in och jobbade,
utan modellgossen Georg fick sin
varma mat, och det tyckte Jim inte
var mer än rätt, för han hatade,
förstås, sediga gossar. Han kunde inte
med »sådana där mjölkgrisar», sa’
han. Sådant var den stygga,
vanartiga gossens plumpa språk.
Men det allra besynnerligaste, som
hände Jim, var den gången, då han
tog sig för att fara ut och ro på en
söndag — utan att drunkna; och den
andra gången när han drefs ut i
stormen, då han fiskade på en söndag,
utan att bli träffad af blixten. Ja,
läs igenom söndagsskolböckerna,
allesamman, från nu till nästa jul, och
ni skall aldrig träffa på något
liknande, aldrig. Ack nej I Ni skall
tvärtom finna, att alla stygga gossar,
som taga sig för att fara ut och ro
på en söndag, gifvetvis drunkna, och
att alla stygga goésar, som drifvas ut
i storm, när de fiska på söndagen,
ofelbarligen träffas af blixten. Båtar,
med stygga gossar i, stjälpa alltid om
söndagen, och det är alltid storm, då
elaka gossar sitta och fiska på en
söndag. Hur den här Jim undgick
det ödet, är för mig ett underverk.
Ja, Jim hade ett förhäxadt lif; så
måste förhållandet ha varit. Ingenting
kunde skada honom. Han t. ex. gaf
elefanten i menageriet en tobaksbuss,
utan att elefanten med snabeln nöp
af honom hufvudknoppen. Han, Jim,
snokade omkring skänken efter
pep-parmyntlikör, men han tog aldrig
miste och drack skedvatten i stället.
Han stal sin fars bössa och gick på
jakt på själf va sabbaten, men sköt inte
af sig tre, fyra fingrar. Han dunka’
till sin syster midt på tinningen en
gång, då han var ilsken; men följden
blef inte, att hon fick ligga till sängs
och ha tråkigt hela den vackra
sommaren och slutligen dö med
förlåtelsens ljufva ord på sina läppar och
på så sätt fördubbla ångesten i hans
krossade hjärta. Nej, hon smälde
igen och blef aldrig det minsta sjuk.
Till sist rymde Jim och gick till
sjös, men han kom ingalunda tillbaka
för att finna sig själf olycklig och
ensam i världen, sina älskade anhöriga
sofvande på den fridfulla kyrkogården
och sin barndoms vinrank-omskuggade
hem sköfladt och försvunnet. Ack
nej; han kom hem drucken som en
spelman, och det första, som
händehonom, var, att han kom i finkan.
Och Jim växte upp och gifte sig
och fick stor familj och blef rik
genom allt slags bedrägeri och
skurkaktighet. Och nu är han den mest
helvetiskt elakartade skälm i sin
födelsestad och är allmänt högaktad samt
— riksdagsman.
Man ser alltså, att det aldrig
funnits en stygg Jakob i
söndagsskolböckerna, som haft en sådan ti^T som
den här syndaren Jim mer1, sitt
förhäxade lif.
En missionär sökte en gång öfvertyga
en indianstam om den kristna religionens
företräden. Han berättade bland annat
för rödskinnen, huru synden kommit i
världen genom Adams äppleätande och huru
den åter besegrats af Kristus.
»Hvad du nu berättat oss», inföll
därefter en höfding, »är mycket vackert. Det
är icke bra att äta äpplen; det är bättre
att göra äppelvin aL: dem. Vi äro dig
mycket tacksamma därför, att du rest så långt
för att berätta oss historier, som din
mormor berättat för dig.»
Därpå berättade höfdingen en legend om
sädens ursprung, hvilken emellertid så
misshagade missionären, att denne utbrast
i förargad ton: »Hvad jag berättat er, det
är den allra högsta sanning; edra
historier är ingenting annat än dumma fabler!»
»Min broder!» genmälde höfdingen, »det
tyckes mig, som vore din uppfostran
betänkligt’ försummad, ty du känner ju icke
ens höflighetens. första regler. Vi ha trott,
alla dina historier; hvarför tviflar du nu
på våra?»
Svenska akademien.
En institution, som skulle ha till
uppgift att studera och vårda vårt
språk samt att stå hjälpande, stöd~
jande vid uppbyggandet af en värdig
skönlitteratur på detta vackra,
klingande språks grund. Det var Gustaf
III, som efter franskt mönster
stiftade denna akademi, den 20 mars
1786.
Man har sagt, att Gustaf i sin
per-son förenat både teaterkungen och den
verkliga kungen, men det göra de väl
alla! Han var blott mera estetiskt
anlagd än de flesta af sina kolleger
af guds nåde, och det teatraliska till’
talade honom särskildt. Svenska
akademien blef ett led i hans lefvande
teaterföreställningar; och än i dag,
hvarje 20 december,fha landets kära
monark och kära folk (de som haft
tillfälle att skaffa sig biljetter till
Stora Börssalen) en lustig afton vid
den Svenska akademiens årskomedi.
Bördsidiotien har ständigt spelat en
mäktig roll inotn den vittra areopa^
gen. Men äfven
mänskoslaktardrän-garne ha, om de blott kunnat rimma
halfva med kalfva och akademi med:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
