Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl till dét dyrbaraste af allt,
människors tid och arbete! Och om också
alla dessa de fattiga kvinnornas
arbeten ej upptagas till beröm i
statistiken, så fyller det dock så helt
deras lif, stödjer så deras vilja,
deras intressen, att de för alltid
förlora sig själf va och alltid för blif va
upptagna af arbete. Dessa arbetets
och hemmets lifegne äro förvisso att
beklaga; men jag tror, att eftersom
de aldrig hinna upptäcka sin egen
själ, upptäcka de ej heller sitt öde.
Och barnen sedan! Hur kan dock
någon människa frångå, att de äro
ett stort offer af kvinnan, t. o. m.
så stort, att aposteln Paulus antager
moderskapet som
hennes lösepenning för sin
särskilda skuld till
syndafallet: »Dock varder
hon frälst genom barns-k
börden».
Hvad kan ej kvinnan
vänta aj.lt, då hon fyller
sin släktuppgift. I bästa
fall mister hon blott sin
tid, sin skönhet och sin
själfständiga tillvaro; i
vidrigaste fall måste hon
offra sitt anseende, sin
existens, kanske sitt lif,
i båda fallen får hon
vara beredd på kval,
skador, ja döden. Vet
Strindberg månne, att
ännu dö årligen
tusental af kvinnor i
barnsäng? Vét han, att de,
som visserligen
genomgå hafvandeskapet men
taga skada för lifvet,
äro många, många
tusental? Men han måtte
ingenting veta om dessa
förhållanden, då han
kan komma fram med
ett sådant påstående,
som att Ester Borg
skulle känna sig
»förödmjukad» af att i
kärleken »ingenting ha
att ge» —, ett bevis på
huru konstruerad denna
typ är, liksom alla de
andra. Nu var hon ju
visserligen läkare, mer,
jag tviflar ändå på, att
någon kvinna skulle kän: a så inskränkt
fysiologiskt. Och äfven falskt! Ingen
normal kvinna kan undgå att inse,
att det är hon som betalar kärlekens
utskylder. Hvad måtte inte barnet
betyda, då redan konceptionen är så
mycket? Men ändå är det han, som
ger och hon som tar, då han gör sig
det omaket att låta henne föda hans
bärn. Att det från en naturlig
synpunkt egentligen heter, att hon låter
honom afla hennes barn, skall jag
sedermera visa.
Men inte nog med, att den stackars
mannen inom äktenskapet är
pris-gifven åt så många kränkningar och
oförrätter, han jagas äfven i de
utom-aktenskapliga förbindelserna, klagar
Strindberg. Det är nämligen så
förfärligt ställdt, att mannen t. o. m.
vid ett oäkta kärleksförhållande
kan dömas till
barnuppfostrings-hjälp.
Själf va ordsammanställningen
förutsätter emellertid, att det redan finns
en ansvarig. Dock finner Strindberg
att lagen dömer endast mannen,
aldrig kvinnan. Hvilken logik,
hvilken grundlighet ! Och paradisets hela
ridderliga mod! Lagen behöfver inte
föreskrifva kvinnan att försörja barnet,
emedan hon inte har någon annan
råd än att ta hand om det. Eller tror
Strindberg, att hon bara har att‘lägga,
ungen någonstans och så gå sin väg
AUGUST PALM.
(Se artikeln »En agitators minnen».)
från alltihopa? Förhållandet är dock
litet annorlunda.
Jag anför som bevis * på hennes
ställning härutinnan strafflagens kap.
14 § 32, föröfrigt den lindrigaste
paragrafen, emedan den har att göra
med en förmildrande omständighet:
»Sättes barnet ut å sådant ställe eller
sådana omständigheter, att fara för
dess lif eller hälsa ej syntes vara
för handen; då skall till böter eller
fängelse i högst 6 mån. dömas. Fick
barnet svår kroppsskada, dömes till
straffarbete fr. o. m. 6 mån. t. o. m.
2 år; ljöt det döden, dömes till
straffarbete fr. o. m. 2 t. o. m. 4 år.» Vi
se alltså att i barnförsörjningsfrågan
vaktar strafflagen på kvinnan, och
ändå klagar Strindberg öfver orättvisa
mot mannen. Rättvisa vore
egentligen, att lagen drabbade äfven
mannen i händelse af barnamord, ty han
är alltid åtminstone indirekt skyldig;
om han gift sig med modern eller
icke stött henne ifrån sig, hade hon
sannolikt icke dödat sitt barn.
Förutom lättja och all slags
utplundring af mannen finner
Strindberg kvinnan skyldig till ännu mycket
mer, bl. a. äfven dryckenskap och
först och sist lögnaktighet. Hvad
dryckenskapen beträffar är jag den
första att erkänna, att kvinnorna
också dricka alldeles
för mycket, men jag
kan däremot inte inse
beviset härför ligga i,
att det sker om
förmiddagarna. Ett glas
vin om förmiddagen
synes mig hvarken vara
mer eller ens lika
mycken dryckenskap som
en halfva punsch eller
en del toddar och
groggar på eftermiddagen.
Men vetenskapen har
kanske kunnat bevisa,
att spriten är
ofarligare om kvällarna?
Kommer så
lögnaktigheten. Kvinnans
lögnaktighet gör sig
verkligen förträffligt i en
bok, som innehåller en
sådan godbit som
Drey-fusaffären. Strindberg
själf kallar ju hela
kampanjen för ett
»lögnarkrig»; men det
hindrar inte, att
mannen ändå är sanning
och heder och ära,
jämförd med kvinnan. Hon
måtte då vara härlig!
Inte underligt att
Strindberg då kan kalla hela.
hennes tillvaro
»rudimentär». Detta ord
skall blott vara en skymf
mot kvinnan, och han
hör ej, att det på samma
gång är ett klagomål mot
mannen; ty rudimentär
betyder hämmad i växten, förkrympt,
och för att bli detta har hon måst
utstå ett onaturligt tvång och tryck.
Männen erkänna också detta
förhållande. En engelsk artikelförfattare
framhåller med den mest oförsynta
uppriktighet, att när mannen
»utpekade» kvinnans plats i världen, »tänkte
han främst på sina egna behof och
i andra rummet på hennes natur,
förmåga och brist på förmåga.» Detta
oaktadt påstår han och alla andra
män, att kvinnan är dem underlägsen.
Hvilken logik tillåter en sådan
slutsats? Underlägsenhet är bevisad blott,
då den ena af parterna under samma
utvecklingsgång stannat på en lägre
utvecklingsgrad. Dessutom måste jäm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
