Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skuffat en blind gubbe ut i
gatsmut-sen och Jakob sprang fram för att
hjälpa upp honom och få hans
välsignelse, så gaf den blinde honom
ingen välsignelse alls, utan gaf honom
ett rapp med sin käpp och sade, att
han önskade att få fatt i honom när han
skuffade honom en annan gång och
sedan påstod att han bara ville hjäpa.
Detta var icke i öfverensstämmelse
med böckerna. Jakob bläddrade
genom dem alla för att se efter.
En sak, som Jakob önskade, var
att hitta en lam hund, som ej hade
n^got ställe att bo på och var
hungrig och förföljd, och att få föra
honom hem och smeka honom och
sålunda få den hundens oförgätliga
tacksamhet. Slutligen fann han en
sådan och var lycklig; och han förde
honom hem och gaf honom mat; men
när Jakob ville smeka’n,‘ flög hunden
på honom och slet alla kläder af
honom, med undantag af dem som sutto
framtill, och gjorde ett spektakel -af
honom, som var förvånansvärdt.
Han undersökte källorna, men kunde
icke förstå saken. Hunden var af
.samma race som i böckerna, men den
handlade alldeles motsatt. Hvad hälst
den gossen gjorde, råkade han ut för
obehag. Allt, för hvilket gossarne i
böckerna belönades, förvandlades för
honom till de mest gagnlösa saker,
han kunde taga sig till.
En gång, då han var på väg till
söndagsskolan, såg han några elaka
pojkar ge sig ut på lustfärd med en
segelbåt. Han var uppfylld af
häpnad, emedan han visste från sin
läsning, att gossar, som segla på
söndagen, oundvikligen gå till botten.
Därför sprang han ut på en flottbro
för att varna dem; men en stock, han
klef på, sjönk ned och han föll i
strömmen. En karl drog honom upp
igen ganska snart, och doktorn
pumpade vattnet ut ur honom och gaf
honom nytt lif igen ined sin
blås-bälg, men Jakob förkylde sig och låg
sjuk i nio veckor. Det mest
obegripliga i afseende härpå var, att
de stygga pojkarne i båten hade det
förträffligt hela dagen och kommo
sedan hem vid lif och hälsa, på det
mäst öfverraskande sätt. Jakob sade,
att det fanns ingenting’ liknande i
böckerna. Han var fullkomligt
förstummad.
När han blef frisk igen, var han
en smula misslynt, men han beslöt
att hålla ut med försöket i alla fall.
Han hade ännu icke nått den
lifs-gräns, som var bestämd för alla snälla
små gossar, och han hoppades bli i
stånd att ännu göra några rön, om
han kunde hålla ut, till dess hans
tid var fullbordad. Om allt annat
slog fel, hade han sitt graftal att
hålla sig till.
Han undersökte sina källor och
fann, att det nu var tid för honom
att gå till sjös och bli skeppsgosse.
Han vände sig till en skeppskapten
med ansökan om plats, och då
kaptenen frågade efter rekommendationer, |
drog han med stolthet fram en
religiös småskrift och pekade på orden:
»Till Jakob från en tillgifven lärare».
Men kaptenen, som var en plump och
rå karl, sa’: »Hvad tusan nu? Det
där är väl inte något bevis på, att
han kan diska, sopa eller hålla rent*
så jag antar, ^ jag inte har bruk
för honom.» Detta var likväl den
mäst utomordentliga sak, som
någonsin händt Jakob i hela hans lif. En
artighet från en lärare på en
upp-bvggelseskrift hade aldrig misslyckats
i att väcka de ömmaste rörelser hos
skeppskaptener och öppna vägen till
alla* poster af ära och fördel inom
deras sfär, — åtminstone hade det
aldrig händt i någon bok, som han
läst.
Jakob var alltid ute för missöden.
Ingenting utföll någonsin för honom
i enlighet med källorna. Slutligen en
dag, när han gick omkring för att
snappa upp stygga små gossar som
skulle varnas, hittade han på en skock
sådana i det gamla järngjuteriet,
sysselsatta med ett litet skämt med
fjorton eller femton hundar, som de hade
bundit ihop i en låns: procession och
voro i begrepp aft pryda med tomma
nitroglycerinkärl, fastgjorda vid deras
svansar. Jakobs hjärta rördes. Han
satte sig ned på ett af dessa kärl —
ty han brydde sig aldrig om, att han
smetade ner sig, när han fullgjorde
en plikt — och han tog den främsta
hunden i halsbandet och vände hans
förebrående öga mot den elaka Tom
Jones. Men just i det ögonblicket
inträdde förmannen Mac Welter,
full af vrede. Alla de elaka pojkarne
sprungo sin väg, men Jakob reste sig
i medvetande om sin oskuld och
började ett af dessa ståtliga
söndagssko-leboks-tal, som alltid begynna med:
»O, min herre!» i den mäst skriande
motsats mot det faktum att aldrig
någon gosse, hvarken snäll eller stygg,
någonsin börjar en anmärkning med:
»O, min herre!» Men förmannen
väntade ej att få höra återstoden.
Han tog Jakob i örat, svängde honom
rundt och gaf honom en klatsch i
aktern med flata handen, och pang! —
i samma ögonblick flög den snälla lilla
gossen ut genom taket och kilade af
emot solen med bitarne af de femton
hundarne uppträdda på ett snöre
efter sig, liksom svansen på en
pappersdrake. Och där fanns icke en skymt
af förmannen eller af det gamla
järngjuteriet kvar på jordens yta; och
hvad unga Jakob beträffar, fick han
aldrig något tillfälle att hålla sitt
graftal efter allt det bråk, han haft
att få det i ordning, så vida han icke
höll det för foglarne; ty, ehuru bålen
af honom ganska riktigt föll ned i
en trädtopp i ett närgränsande
landskap, så skiftades återstoden ut bland
fyra olika stadsområden, så att det
måste hållas fyra undersökningar i
afseende på honom, för att utröna, om
han var död eller ej, och huru det
hade gått till. Man har aldrig förr
sett en gosse så kringströdd som han.
Så omkom den lilla snälla gossen,
som gjorde det bästa han kunde,
men utan samma utgång som i
böckerna. Hvar enda gosse, som
någonsin gjort, hvad han gjorde, har haft
framgång, utom han. Hans öde är
värkligen märkvärdigt. Det skall
troligen aldrig kunna förklaras.
Från Klubbarna.
Från Tranås
har det förut icke \*arit några meddelanden
synliga i »Brand». Det kan dock vara af
intresse för tidningens läsare, att höra hur
det förhåller sig på en plats där arbetarna
i allmänhet sofva de »rättfärdiges sömn».
Ett litet exempel på den liknöjdhet som
här är rådande finner man af
nedanstående.
Klubben hade för någon tid sedan anordnat
ett offentligt möte, hvilket besöktes utom af
klubbister, blott af en utom klubben
stående person. Så går det för öfrigt snart
sagdt med alla offentliga möten som här
afhållas. Men i de religiöses lokaler ha
pågått många väckelsemöten, och de äro
fyllda till sista plats, ja, resultatet blir 15
å 20 »själar* hvarje kväll.
Klubben arbetar emellertid ganska godt
och har beslutat anordna en skrif- och
bokhållerikurs, ifall ett tillräckligt stort
antal deltagare anteckna sig.
»Brand» utgår i 50 exemplar, hvilket
får anses som ett tämligen godt resultat i
ett samhälle, där mer än hvarannan
arbetare är religiös.
Ned med religionshumbugen! Lefveden
rena socialismen!
Bertil.
Eslöf,
»Skånes hjärta», såsom man så ofta hör
den här köpingen benämnas, har äfven en
socialistisk ungdomsklubb, hvilken under
ett års tid arbetat under jämförelsevis
gynnsamma förhållanden. Visserligen är
medlemsantalet icke så stort som önskligt
vore, 60 medlemmar hvaraf 15 kvinnliga,
men på en plats, där krogen och de
religiösas »boningar» äro snart sagdt de
enda tillflyktsorter för ungdomen på lediga
stunder, är det ju icke sä märkvärdigt att
arbetet går trögt. Dock, vi måste arbeta
och vi måste agitera.
Inom klubben finnas lyckligtvis friska
viljor, hvilket bäst bevisas af de lifliga
diskussioner, som vid hvarje möte föras.
»Kan de religiösa samfundens s. k.
sociala arbete anses vara hämmande för
socialismens frammarsch», var ämnet för
diskussion vid ett af klubbens senaste
sammanträden. Det blef en ganska lång och liflig
debatt. Många olika uttalanden gjordes,
hvilka alla dock gingo ut på att det
sociala arbetet inom det religiösa lägret endast
vore att betrakta som ett lockbete för att
vinna anhängare, och att religionen vid
alla tillfällen borde bekämpas såsom
varande ett hinder för arbetarrörelsens och
socialismens frammarsch.
—k.
I Grängesberg
passade hr Hinke Bergegren på, då han
ä Arbetare-kommunens vägnar höll
föredrag där den 4 och 5 dennes, att tillika
utlysa ett’ möte för att lämna en
framställning af den socialistiska
ungdoms-rörelsen, dess utveckling och ändamål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
