Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bedöfva samvetet. Det fordras musik
för att öfverrösta ljudet om
mänskliga rättigheter från en betryckt och
utplundrad underklass.
Ännu en liten tid kan den kristliga
öfverheten med sin blodtörstiga gud
frossa i människoblod. Ännu kunna
kapitalistkungarne dansa och fästa
samt stoppa till öronen för lidandet
och nöden. Men under öfverklassens
fäst-rus går det unga släktet omkring
och väcker de betryckta slafvarne.
Samlar dem i skaror kring frihetens
banér, färdiga att en gång, då det
nya slälctet kommer, med segertåg
fara fram öfver jorden för att taga i
besittning sin arfvedel.
Det är i tron på oss själfva och
vår egen kraft, som vi fylka de
vapenlösa härarne. Se bara, huru de välla
fram från fabrikerna, bergen,
skogarne, åkrarne, håfven och jordens
innandömen! Alla dessa hundra
tusentalen, millionerna lägra, sig på
höjderna, bidande frihetsbanérets ankomst.
Fåfängt skall man söka hejda dem
med åkarpslagar, polisbattonger och
bajonetter. De komma, alla dessa
med de bleka, af sorger fårade
ansiktena, med lemmar krokiga af slit,
svält och köld. Alla dessa som aldrig
känt glädjen, de samlas i fröjdefull
väntan under frihetens banér.
De vänta och de skola icke vänta
förgäfves. Mod bara! Där borta i
öster, där synes en ljusning. Det är
frihetens silfverhvita banér, som
skimrar fram i ett nytt släkte. Vi höra
bullret och dånet af dess frammarsch,
ty i dess väg störtar det själf tagna
herraväldet i ruiner.
Den kommer, den nya rasen,
un-danrödjande mänsklig villfarelse,
tyranni och klassvälde. Tronerna ramla.
Templen och katedralerna jämnas med
marken. Den kristna guden blir
hemlös, och kapital väldets festmusik
tystnar.
Men jublet af en från lidande och
förtryck befriad mänsklighet skall som
en segerhymn uppfylla världen.
Socialistiska
Ungdomsförbundets kongress.
Det är cirka 13 år sedan den
första ungdomsklubben bildades i
Stockholm. Lågande var
hänförelsen, lefvande de ungas intresse, och
de tretton åren ha icke släckt det
minsta af modet och entusiasmen.
Snarare tvärtom; och allvaret har
blifvit större, djupare.
De revolutionära tankar och
meningar, som ropade proletärerna
samman och som i brytningens tid
skänkte det socialdemokratiska
arbetarepartiet lif och innehåll, är
det som ungsocialisterna vilja strida
för. Partiet har ty värr avancerat
bakåt och strukit sig upp emot
s. k. radikala borgerliga partier.
Det höfdes alltså, att någon höll
socialismens fana obefläckad. Och
det är just de socialistiska
ungdomsklubbarnas ära, att det ha de trots
allt hån, ja förföljelse t. o. m. från
egna arbetskamrater, alltid vinnlagt
sig om.
De betacka sig för att agera
svans, de gå ioke in på kompromiss,
de äro revolutionära af brinnande
öfvertygelse och vilja bland de
förtryckta väcka hänförelse och
stridslust för socialismens befriande idéer.
Se vi tillbaka på de gångna
tretton åren, skola vi lyckligen märka,
att ungsocialisterna icke slagit af,
icke gått tillbaka, utan framåt,
alltjämt framåt.
Och att den agitation, som
klubbarna under de sista åren särskildt
ihärdigt fört i antimililitaristfrågan,
redan nått ett ganska
tillfredsställande resultat, därpå sågo vi ett
storartad t bevis uppå
arbetarepartiets sista kongress, där
försvars-nihilismen var så starkt
representerad.
Detta må skänka oss uppmuntran.
Vi få nu taga i med fördubblade
krafter, för att .också få de
revolutionära socialistiska idéerna allt
mäktigare omfattade och spridda.
För att söka hejda den reaktion,
som under senare år gjort och gör
sig gällande inom själfva
arbetarepartiet.
På vår kongress, som af hålles i
påsk i Gröteborg, blir därför
huf-vudfrågan förvisso: — agitationen.
Af det 30-tal motioner, som
inkommit till centralkommittén, innehålla
också flera genomgripande förslag
om agitationens bedrifvande.
Dessutom återkomma nykterhets- och
religionsspörsmålen. Den i de stora
länderna så brännande
general-strejkstanken skall debatteras, och
förslag om internationell
sammanslutning föreligger naturligtvis.
För att äfven arbetarne må
bidraga till bekämpandet af det
administrativa godtycke, som utöfvas
mot de prostituerade i vissa af
landets städer, har en enskild motionär
velat framlägga
reglementeringsfrå-gan för kongressen.
Angående Brand föreslår
klubben i Tranås, att förbundets organ
skall utgifvas två gånger i
månaden, medan Landskronaklubben vill
att sådana åtgärder skola vidtagas,
att Brand må snarast möjligt kunna
utgifvas såsom veckotidning.
Af dessa kortfattade utdrag ur
det tryckta motionshäftet framgår
tydligt nog, att kongressens
deltagare ha ett drygt arbete att
utföra. Entusiasm, god vilja och
handlingskraft bruka icke fattas
ungsocialisterna; säkerligen skall
kongressen äfven visa det. Och
frihets-älskande enas om, att kongressen,
såsom det heter i en motion, »ej är
någon beslutande församling, utan
blott en som undersöker inkomna
förslag, debatterar dem och ger
utlåtande däröfver, men att
beslutanderätten tillkommer klubbarna
genom allmän omröstning.»
Framåt! har alltid varit vår lösen.
Vårt stridsrop är: framåt!
Vak upp!
Den nya tiden ringes in, det klingar
1 fulla toner öfver stad och land,
Och frihetsvigda malmens tunga
bringar
Ett mäktigt härskri ifrån strand till
strand,
Och tusen mänskoröster kr af tigt sjunga
I kören med om frihet, jämlikhet,
Om trofast broderskap bland gamla,
unga,
Om sammanhållning, solidaritet.
Vak upp, vak upp, Iproletärer alla!
Som slumpen gifvit endast fattigdom.
Nu måste drömmens bindel falla
För den som hittills saknat egendom;
Nu blåser fr ihet svinden öfver landen,
En stormens il kring världens hörn.
Slit sömnens fjättrar, träldomsbanden,
Stig fri och stark, som himlens örn!
Vak upp! du fanatismens blinda dåre,
Som famlar uti fördomsmörker än,
Lät sömnen fly för frihet svindens kåre
Om du vill räknas bland förnuftets
män.
Du skumma öga, som för tåreflöden
Ej ser hur dagen mäktigt bryter in.
Du grubblare, hvars enda mål är
döden,
Vak upp! låt lifvets fröjd bli din!
Och dä ni alla lämnat edra grafvar
Och träda fram med vidgad, vaken
blick,
Då hären utaf vakenvordna slafvar
Står färdig, fruktansvärd, i
stridbart skick,
Då skall kring världen mäktigt skalla
En röst som manar alla fram till
strid.
Ett rop — och kapitalets fästen falla,
Och vi ha skapat oss en bättre tid.
Wilhelm Norrléen.
»Ur tron och fantasien i förbund fram
sprang myten. Den mytbildande verksam
heten är en diktning, som tror på sina
egna skapelser, emedan tron kallat dem
till lif.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
