Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om ett i så fall väl enastående
falsarium beträffande denna stadgas
tillkomst äger fog, fastställdt af
öfver-ståthållareämbetet, reglementet för
Norrköping och reglementet för
Göteborg af konungens befallningshafvande
i Östergötlands respektive Göteborgs
och Bohus län, och reglementet för
Malmö af polismästaren därstädes.
Hvad den lagliga grunden för dessa
reglementen beträffar, är den ingen.
Gällande landshöfdingeinstruktion
ålägger konungens befallningshafvande
att »i allt hvad på honom ankomma
kan, tillse att stadgandena till
upprätthållande af religionens helgd, allmänna
gudstjänsten, sedlighet och uppfostran
behörigen iakttagas» samt att
»vidtaga de åtgärder och lämna den
äm-betshandräckning till missbruks och
oordningars afhjälpande, som på
konungens befallningshafvande bero.»
Den ålägger således ej konungens
befallningshafvande att fastställa
skändliga reglementeringsstadgar, som långt
ifrån att af hjälpa missbruk och
oordningar tvärtom utgöra hållfasta
stödjepunkter för missbrukens och
oord-ningarnes fortbestånd.
Polismästarens 1 Malmö
prostitu-tionsreglementeringsstadga baseras
endast på en häpnadsväckande
okunnighet hos honom om gällande
rättsprinciper. Han har alls ingen
rättighet att utfärda några stadgar af något
slag, således ej heller någon
regle-menteringsstadga.
I de för Stockholm, Norrköping,
Göteborg och Malmö gällande
prosti-tutionsreglementena finnas
bestämmelser för underlåtenhet att följa de
respektive reglementenas bestämmelser.
Så stadgar prostitutionsreglementet
för Stockholm: »Underlåter
prostituerad kvinha att ställa sig till
efterrättelse dessa föreskrifter, af hvilka
ett tryckt exemplar, därå hennes namn
och ålder komma att antecknas, skall
henne vid inskrif ningen tillställas,
eller de föreskrifter, som i öfrigt
kunna henne af polismyndigheten
meddelas, och låter hon sig ej rätta,
oaktadt erhållen varning af
polisföreståndaren vid besiktningsbyrån, kommer
hon att behandlas i enlighet med de
i kungl. förordningarna om
försvarslöse samt fattigvården meddelade
stad-ganden och kan i sådant afseende
ådömas allmänt arbete från tre
månader till ett år.»
I prostitutionsreglementet för
Göteborg stadgas i hithörande afseende:
»Underlåter inskrifven kvinna att ställa
sig till efterrättelse ofvan intagna
föreskrifter — — — eller de
föreskrifter, som i öfrigt kunna henne af
polismyndigheten meddelas, och låter
hon sig icke genom varning rätta,
skall hon, jämte det hon är förfallen
till böter efter lag, där sådana ’finnas
stadgade, behandlas enligt ’kungl.
förordningen om försvarslösa’. Se lag
angående lösdrifvares behandling den
12 juni 1885.»
Det for Norrköping gällande
prostitutionsreglementet stadgar: »Under-
låter inskrifven kvinna att ställa sig
till efterrättelse de föreskrifter, som
kunna henne af polismyndigheten
meddelas, och låter hon sig icke
genom varning rätta, skall hon, jämte
det hon är förfallen till böter efter
lag, där sådana finnas stadgade,
behandlas enligt lagen angående
lösdrifvares behandling den 12 juni
1885.»
Polismästaren i Malmö stadgar: »
Be-siktningsskyldig kvinna, som
underlåter att ställa sig till efterrättelse
hvad här ofvan blifvit nämndt eller
som genom sitt uppträdande vare sig
inom eller utom hus väcker allmän
förargelse eller eljest beträdes med
att* åsidosätta hvad offentlig
anständighet bjuder, äfventyrar att blifva
behandlad som lösdrifvare och dömd
till tvångsarbete.»
Prostitutionsreglementet för
Stockholm talar således ännu om kungl.
förordningen om försvarslöse, som ju
är upphäfd, och i hvars ställe trädt
lagen angående lösdrifvares
behandling den 12 juni 1885!!
Som bevis på, hur gällande lag af
myndigheterna trampas under fotterna
och administrativt godtycke upphöjes
till lag, kunna vi nämna, att enligt
prostitutionsreglementet för Stockholm
åligger det kvinna, som blifvit
inregistrerad att »icke inflytta i någon ny
bostad utan att därtill hafva erhållit
polisföreståndarens tillåtelse.» Denna
bestämmelse, hvars underlåtande
medför behandling enligt lösdrifvarlagen,
bör ses i sammanhang därmed, att i
Stockholm ett större antal bordeller
med polisens vetskap och goda minne
finnas samt att bordeller äro förbjudna
i gällande lag, enligt hvilken
nämligen dels den, som håller sådant hus
där otukt drifves, skall dömas till
straffarbete från och med sex
månader till och med fyra år, dels ock
den kvinna, som i dylikt hus låter
bruka sig till skörlefnad, skallstraffas
med fängelse i högst sex månader
eller straffarbete i högst två år. De
å bordellerna varande kvinnorna hafva
således erhållit »polisföreståndarens
tillåtelse», att flytta dit, och detta
ehuru gällande lag stadgar straff för
den, som håller bordell och för kvinna,
som å bordell låter Druka sig till
skörlefnad.
Jämväl prostitutionsreglementet för
Göteborg innehåller förbud mot att
»utan föregången anmälan ombyta
bostad.»
Ännu ett typiskt exempel på, hvilka
skändliga bestämmelser ett
prostitu-tionsreglemente kan innehålla, vilja
vi- nämna. Prostitutionsreglementet
för Göteborg slår ett riktigt
samhällsbevarande rekord, när det stadgar,
att inskrifven kvinna skall »städse
be-flita sig om den största’möjliga
renlighet. » Underlåtande af att iakttaga
denna föreskrift medför behandling
enligt lösdrifvarlagen!
Som en illustration till bordellsy:
stemet kunna vi nämna, att detsamma
är förenadt med olaga, men af polisen
i regel tolererad utskänkning af ru
sande drycker. Denna utskänkning
är ofta förenad med en viss inkomst
för vissa vederbörande. Så plägar
polismyndigheten i Stockholm ungefär
en gång i kvartalet låta
bordellinne-hafvarne få betala g. k. kvartalsböter
för olaglig utskänkning. Dessa böter,
vanligen 200 kr. för hvarje bordell,
fördelas så, att 1/3 går till
startskassan, 4/9 till polisens i Stockholm
pensionskassa och 2 9 till poliskammaren
därstädes.
Strålande laglöshet, det måste man
medge!
Följa prostitutionsreglementeringens
olyckliga offer
prostitutionsreglemen-tena, då tillämpas ej lösdrifvarlagen
på dem. Följa de icke dessa
reglementen, då drabbas de af
lösdrifvarlagen. Men hvarför underlåta
myndigheterna, då de anse, att
lösdrifvarlagen är tillämplig på de
prostituerade, att tillämpa den på desamma?
Med hvad rätt medge de åt de
prostituerade frihet från tillämpning af
lösdrifvarlagen, blott dessa följa
reg-lementeringsf öreskrifterna ?
Förklaringen härtill ligger i det i
lösdrifvarlagen förekommande lilla
ordet »må», som vi förut i denna
uppsats på tal om lösdrifvarlagen
citerat. Detta lilla ord hafva
myndigheterna begagnat sig af. Det
medger dem rätt att underlåta att tillämpa
lösdrifvarlagen mot lösdrifvarne
enkannerligen mot de prostituerade och
reglementeringsskyldiga, men det
utesluter dem ej från att, där de så
vilja, tillämpa den mot fylleriets
samt mot prostitutionens och
prostitutionsreglementeringens etc. offer.
Men vore det så, att lösdrifvarlagen
måste tillämpas mot prostituerade,
inskrifna och besiktningsskyldiga
kvinnor, då skulle det ju ej finnas några
sådana till hands för våra
samhällsbevarandes behof, och då blefve det
ju en obehaglig uppståndelse. Nu
gifver emellertid det lilla ordet »må»
myndigheterna en. utväg att sörja för
de samhällsbevarandes behof af
könsumgänge — utom sina egna kretsar.
Myndigheterna lika så väl som öfriga
samhällsbevarande vilja för ingen del,
att det icke skall finnas kvinnor ur
den socialt sedt mindre lyckligt
lottade klassen, hvilka skola vara till
hands och redo, ty hur skulle det
annars gå. Myndigheterna vilja ej få
bort dem, vilja således ej tillämpa
lösdrifvarlagen mot dem. Men
lösdrifvarlagen blir ändock bra för
korrumperade myndigheter, som å ena
sidan ej vilja undanrödja
prostitutionen, men å andra sidan äro skygga
för, att offentlighetens ljus skall falla
öfver de sociala missförhållanden, som
äro orsaken till, att kvinnor härige
sig åt prostitutionen. Myndigheterna
tillämpa därför råa och skändliga, mer
eller mindre fräckt olagliga
prostitutions-reglementen, som kväfva de
prostituerades, inskrifnes och
besiktnirigs-skyldiges själf känsla, göra dem till
ödmjuka, viljelösa, fogelfria männi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
