Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
filosofen, är icke striden, »alltings
moder», någonting ondt; då den
står i det sunda förnuftets tjänst
är den ett godt.
Sådan var socialismen. Men så
kommo de listiga och rofgiriga dju
ren. Politikerna infunno sig. Hvad
ha de gjort socialismen till?
Hvad de ha gjort den till? De
ha förnedrat den och utlämnat den
till det borgerliga samhället. .. Den
värste af alla utsugare, det är han,
som gör i idéer: politikern, prästen.
Man kan mycket väl börja sin bana
utan pängar, utan bildning, utan
förmåga, man kan ändå alltid
lyckas: det behöfs bara att slå ihjäl
alla betänkligheter. En
Girault-Richard*) vandrar en vacker dag
barfota bort från sin fäderneby.
Efter några år finner man honom
deputerad för Guadeloupe — en sådan
slafhandlare kan naturligtvis icke
representera annat än negrer —
redaktör för en stor daglig tidning,
ägare till ett bruk och till en stor
skrädderiaffär.
Dessa herrar slogo ned i svarta
flockar på socialismen, och
utsugningen började. Utsugningen, det
vill klart uttryckt säga rof vet och
plundringen.
De ha förstört allt, vanställt allt,
förnedrat allt. I stället för
revolutionens höga lära, som skulle befria
världen och sammansmälta alla folk
till en stor familj, ha de satt en
reformernas lära, som luktar unken,
såsom bodkammaren innanför en
kryddbod och en gammal lagkarls
skrifrum. En trång, småsinnad lära,
blottad på idéer, heder och mod,
som tigger allmosor, i stället för
att fordra, som rullat sig i stoftet
inför alla högdjur — tsaren,
mini-strarne, myndigheterna — som ses
dricka ur alla hoar, ösa ur alla
hemliga källor, som uppoffrat
arbetarklassen och idealet för sina
beräkningar att själfva komma sig
upp och som nu med rätta »slokar
svans» i sin vanära.
De ha förstört det fria initiativets
glädje, de djärfva stridernas jubel,
och förvandlat dig, kamrat, till en
stum röstaremaskin, till ett djur i
valboskapens hjord. Det behöfs
inte att tänka, vilja ’eller handla
annat än genom andra personer.
Fram till valurnan bara!
De hålla nu på med att sköta
saken, skaffa olycka åt folket och åt
sig själfva. .Å, för all del, de
uppföra sig otadligt och skrämma ingen
människa. Ordningen på gatorna,
lugnet i sinnena, alla det borgerliga
hyckleriets dogmer äga inga ifrigare
anhängare.! De började en dag med
det republikanska försvaret; de ha
nu hunnit till samhällets försvar.
Det fins ingen anledning hvarför de
skulle stanna: vägen går uppåt
*) En af de franska s. k. socialistiska
ledarne.
prydd med rosor; de komma inte
att stanna, förr än på toppen.
Där äro de nu, eller åtminstone
nära pål De iia skapat enligt sina
sköna själars sinnebild, en officiell
socialism, en socialism af förgyld
papp till bruk för morgondagens
kompakta majoritet. Det är de se-,
nare årens mest storartade
uppfinning: en socialism, som är enig
med regeringen, staten och
polismakten, en borgerlig socialism,
som är emot strejker och mot
arbetarne, en protektionistisk
socialism, en socialism med
kolonialpolitik och — det bästa af allt — en
patriotisk socialism!
Äck, det tillkom det tjugonde
århundradet att skaffa till världen
detta oanade fenomen, detta
vidunderliga, fantastiska, omöjliga och
likväl verkliga fenomen i en social
ism, som är för samhällsfreden och
mot revolutionen I . . .
Förlora dock icke modet, kamrat!
Politikerna ha bedragit dig, men
de ha åtminstone gjort det så, att
du är botad för att någonsin mera
tro på någon politiker. Se dig
omkring! En otalig mängd arbetare
i staden och på landet börja röra
på sig; det stora proletariatet, som
liksom du blifvit botadt från att tro
på kotterimän, håller på att
organisera sig, att upplysas och att
öfvertaga arbetet med
mänsklighetens befrielse. Hos dem fins so
cialismen, där är revolutionen. Vi
arbeta alla därpå med pikar och
murhackor, med idéernas kraft, som
socialister och frie män. Vill du
icke sälla dig till oss? Det fins
ännu mycket att göra, en värld att
förstöra, en annan att skapa . . .
Till verket!
Amédée Dunois.
Lyder du kommandoropet, så
skyddar du blott öfverklassens intresse.
Du själf får hvarken guld eller ära
därför, men du bidrager att göra
tusenden af undertryckta ännu
olyckligare än de äro förut.
Vill du hjälpa öfverklassen? Den
klass, som aldrig har velat och aldrig
vill dig något godt!
Om icke, så slut dig till
ungdoms-rörelsen och lär af den att förstå
militarismen som det, den är: en
institution, som endast är till för att
upprätthålla eller förstora
öfverklassens makt att förtrycka dig och dina
kamrater!
Clara Wettergreen.
»Yfs ej af fädrens ära, en hvar
har dock blott sin.»
Esaias Tegnér.
Furstarne äro vanligtvis de största
narrarna eller de största skurkarna på jorden.
Luther.
l^om med ... håll ut!
Jag ville jag kunde sjunga
en sång om förtröstan och hopp
för alla de trötta, elända,
som nedtryckts af år med slit utan
ända —
att åter de reste sig opp.
Jag ville, jag kunde slunga
en tanke, en känsla, ett’ ord,
som blefve en tindrande, tändande
gnista
från söder till nord,
som ej skulle slockna, ej brista,
förr’n alla med mandomsstyrka och
ungdomseld
gått med i kampen mot orätt och väld.
Håll ut, du trötte, och sänk ej pannan
och slut ej sinnet för sant och stort!
Din lön blir äran, om icke annan,
att till det sista din plikt du gjort.
Håll ut, du gamle, som länge stridit...
fast glöden falnat, släpp ej ditt tag!
Håll ut, förvissad, att hvad du lidit,
skall bli till glädje en framtidsdag!
Kom med, du unge, med glöd i hjärtat,
med all din lust och med all din kraft!
Två rent, hvad andra ha småsint
svärtat
och räds ej hålla i yxans skaft!
Kom med, du unge, att bränna nästen...
du räds ej fördomars gift och damm!
Kom med, du unge, att storma fästen,
som söka hindra oss komma fram!
Kom med till kamp emot dem, som
härja,
med sken af rätt oss i bojor slå!
Kom med — och minnes, att för att
bärga
oss framtidsskördar, vi måste så!
Kom med, du unge, kom med du
gamle...
på kampen skönjes ej ännu slut!
I framtidstecknet vi alle samle ...
kom med, kom med och håll ut,
håll ut!
Ernst Hellborg.
(Blekinge Folkblad).
Understöd kraftigt de
utestängda !
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
