Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen höjes ej. Klagar någon
där-öfver för den “energiska" ingeniören
så menar han, att “är ni inte nöjda,
så kunna ni fara till Amerika, där är
bättre betaldt“. Det är ju ett
besynnerligt sätt att skapa en
mönsterverkstad, att råda de bästa och driftigaste
arbetarne att emigrera!
Hur var det direktör Bernströms
ord så vackert lydde på den stora
festen 1890? Jo, han ville skapa en
nöjd och lycklig arbetarestam, han
ville att enhvar skulle känna det som
en heder att vara vid Separator o. s. v.
Hur har han lyckats? Hör hur han
själf vid ett tillfälle uttryckt sig: att
han blott hade tjufvar och skälmar
omkring sig.
Och det är sant, många skälmar
har han fått och tjufvar äfven, men
det är sig själf han har att tacka
därför, då han med förkärlek tagit
strejk-brytare och annat slödder; då han
låter sina poliser spionera särskildt
på de dugliga arbetarne, och då han
alltid visar de hederliga arbetarne
sådan nonchalans att han ej tror dem,
men tror de spionerande drängarna.
Hr Bernström har misslyckats — så
intensivt som han vill att det skall
arbetas — om man tänker på hans
löfte att skapa en lycklig
arbetarestam. Och säkerligen menade han
häller ingenting med de. orden, annat
än att lura arbetarne; och de äldre
kunna nog ej förneka, att de då trodde
honom, men att de också år för år
allt tydligare fått se hvilken opålitlig
och despotisk arbetsgifvare han är.
Gör han något för arbetarne, så
ligger alltid därunder en hund
begrafver Bästa beviset var väl det
så omtalade och utpuffade
premiesystemet. Den arbetare, som
förtjänar till 55 öre i timmen utfår allt
utan afdrag; den som uppdrifver
timpenningen högre får afdrag, t. ex. om
han skall ha 70 öre, så får han 60,
men då erhåller han också premium:
den som varit anstäld i fabriken i
fem år får 100 kr. om året jämte 60
kr. i hyresbidrag, den som varit där i
tio år 150 kr. jämte samma
hyresbidrag o. s. v. Och detta ser ju
mycket lofvande och vackert ut. Men
det är att märka, att alla timmar
måste uppgå till 70 öre, så att, om
någon får ett annat arbete, hvarvid det
är platt omöjligt att förtjäna de
bestämda 70 örena, då bortfaller hela
premien. När man hör det, förstår
man med nvilken list och fintlighet,
hr Bernström går till väga.
Och sin vana trogen utväljer han,
såsom det skedde för ett år sedan
då fabriken “i brist på arbeteM måste
afskeda ett 80-tal arbetare, de
själf-ständiga, hur skötsamma och
duktiga de än varit. Det är sannt, att
en och annan slarfver kom verkligen
att få följa med. Men en arbetare,
som varit där i 15 år, som alltid
uppträdt humant, skötsamt och
intelligent, som, om han också agiterat,
aldrig gjort det på verkstaden, han
afskedades, fastän bolaget intet hade
att tillvita honom; men bolaget tål
icke intelligenta arbetare. Och tål icke
häller klassmedvetna sådana, hvadan
nästan alla, som visat särskildt
intresse för fackföreningen, också blefvo
afskedade “i brist på arbete".
Det är så betecknande, att hr
Bernström är en af de ifrigaste
agitatorerna för en sammanslutning bland
arbetsgifvarne. ~De måste förena sig,
det är deras plikt. Men arbetarnes
organisation är han emot; så vida
icke denna organisation dansar efter
herrarnes pipa. Är det icke
karaktäristiskt för en modärn slafhöfding,
den där tror, att därför att han
representerar kapitalet, kan han äga rätt
uppträda hur som helst mot dem som
utföra det hårda arbetet.
Men sådana fräcka later är det
just de organiserade, klassmedvetna
arbetarnes plikt att tvinga bort. Går
det icke på vanligt
öfverenskommelse-sätt, få de väl lära sig att ta i med
hårdhandskarna.
Det har varit mycket som
fasthållit de gamla arbetarne vid Separator;
men allt, som skulle binda arbetarne
vid verkstaden, har urartat till ett
olidligt system, så att enhvar
själf-ständig arbetare måste längta därifrån.
Att arbeta vid Separator — det
ut-lofvades af den mäktige
festarrangören 1890 — skulle vara en heder.
Det är det långt, långt ifrån. Under
sådana förhållanden, som där råda,
under ett sådant system kunde man
nästan vara färdig att fråga: hvem
vill söka arbete vid Separator?
H. B.
Tillägg.
Den olycksaliga och skamliga
Sepators-skandalen efter storstrejken körde, såsom
litet hvar torde minnas, mången
separatist ur landet. Till Amerika foro cle.
Några af -dessa utestängda arbetare
från 1902, som emigrerat, firade söndagen
den 3 september i år en fäst i Boston,
hvarom en partivän skrifver till mig: »Vi
hade mycket gemytligt. Det var verkligen
roligt och intressant att träffa gamla
kamrater; somliga hade kommit ända från
Newyork, hvilket är en bra bit (236 eng.
mil). Bland deltagarne voro fyra af
strejkstyrelsen, nämligen Hedberg, Lundström,
Rydqvist och Flemming. Bergegren
minnes dem nog? Vi talade mycket om de
olidliga förhållanden, som nu tyckes råda
i Sverige, och kanske mest om
strejk-brytartemplet Separator.>
Mord nästen.
Det rätta namnet sprider sig.
Ungsocialisternas antimilitaristiska
agitation tränger Öfverallt fram och
igenom. Trots allt skri och larm
och all förfäran. Vid arbetarepartiets
kongress i våras märktes tydligt nog,
hur starkt denna agitation verkat
äfven inom hela partiet.
Socialdemokratiska ungdomsförbundet, som
sprängde sig ut ur moderklubbarna I
just för denna propaganda, blef dock
nödsakadt att själf upptaga den för
att kunna bli vid lif. Och så länge
och så öfvertygande ha vi ropat: mord
då man talat om krig,
människo-slaktare i stället för officerare, att
nu har denna riktiga uppfattning
trängt in i snart sagdt allas
hjärnor, så att t. o. m. konservativa
skrikhalsar och patrioter omedvetet
begagna vår terminologi. Så t. ex. skref
»Stockholms-Bladet» (och »Nya
Dagligt Allehanda» tryckte af) en ledare
om Karlstadsförhandlingarna, däri
det ordagrannt heter: »Skulle så
Norge vägra att nedrifva mordnästena
på gränsen, så —»
Det är rätt: mordnästena på
gränsen. Och det är äfven rätt att de
måste bort, men ej blott de utan alla
mordnästen och alla mördarskolor.
Det är ett af våra mål.
Åtalet mot Brand.
Vid rådhusrättens femte af delning
handlägges det tidsenliga, kristliga
religionsmålet. Det processas om
Herrans heliga nattvard, Det är i
sanning en heder för Sverige att
ha sådana mäa som justitieminister
Berg. Ty den gamla kära
vidskepelsen är i fara. Något måste göras;
Allmänna åklagaren ansåg sig
icke behöfva med någon utförligare
skrifvelse bevisa åtalets befogenhet.
Brands artikel talade ett nog
tydligt språk. Och det menade äfven
vår åtalade kamrat. A. 0. Jensen,
att författaren tillräckligt klart
påvisat nattvardens hedniska ursprung
och dess grofva vidskeplighet. Han
inlämnade en tryckt försvarsskrift,
hvarur här må anföras följande:
»Historien lär oss att vidskepelsens
stora bedragarehär ständigt satt
en ära i att förfölja upplysningen.
Då gamla gudar höllo på att
förlora fotfäste, ansträngde sig
prästerna af alla krafter att bland det
oupplysta folket sprida förakt för
bildningen, ty den vore den stora
faran, som detroniserade de heliga
makterna. De lyckades icke. Men nya
bedragare uppstod o, som totade till
den gamla vidskepelsen på ett
nytt, mera tidsenligt sätt, och nya
troende samlade sig omkring dem.
Så kom till sist den
allenasalig-görande läran med en gud, som var
tre, och den kallade sig kärlekens
religion. Men icke heller dennas
prästerskap älskade upplysningen;
ty de upplysta ville icke fatta, att
en var tre, och kunde icke tillmäta
det nya bedrägeriet större
auktoritet.
Denna religion skröt med kärlek,
barmhertighet, mildhet,
långmodig-het och fördragsamhet, men har i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
