Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
århundraden visat den största
förföljelselusta och grymhet.»
(Härefter följer en längre
utredning om all den smutsiga förföljelse,
som kärlekens religions köpta
handtlangare århundrade efter
århundrade satt i gång möt alla, som sökt
af slöja deras humbug. Och
skrif-velsen slutar sålunda:)
»Yi skrifva nu år 1905. Och åter
förekommer ett religionsåtal. Ar
det icke som ett hån mot den
ständigt stigande bildningen? Ar åter
den roflystna kristna kärleken
framme?
Dock, det är icke möjligt, att
jurymän, utsedda i vår tid, vilja
af trångbröstadt nit hjälpa de
efter-blifna, det andliga mörkrets
representanter, att få ännu flera offer
för det religiösa vanvettets
upprätthållande.
För öfrigt vågar jag påstå, att
den artikel, som min utmärkte
kamrat i Socialistiska
ungdomsförbundet, Einar Håkansson, skrifvit,
icke är ens enligt Sveriges rikes
gammaldags lag straffbar, förty den icke
innehåller något annat än en
framställning som är i allt hållen i en
realistisk d. v. s. verklighetstrogen
och allvarlig, af fullaste öfvertygelse
genomandad form. T. o. m. en
»läsar» -tidning, Svenska
Morgonbladet — och »läsarne» äro ju
auktoriteter på vidskepelsens område —
skrifver med anledning af den
åtalade artikeln »Herrans heliga
nattvard»:
»Men vore det nu så, att dylikt
»Hinke-innehåll» serverades och slukades endast
af den i fråga om uppfostran och
själs-daning mest försummade delen af vårt
folk, så var det dock ursäktligt, huru
beklagligt för öfrigt. Men nu är detta i sak
precis detsamma, som serveras äfven i
öfverklassens förströelselitteratur, fastän
det har skämtets form där, men allvarets,
då det gjutes i »ung-Hinkarna.»
Behofves mig mera vittnes behof?
De kristna erkänna själfva att
det är allvar. De kristna ha för
en gång icke farit med lögn. Det
är icke skämt, icke hån: författaren
har menat djupaste allvar, det kan
också jag tryggt försäkra. Annars
hade artikeln icke influtit i »Brand».
Yi ungsocialister — liksom alla
nutidens bildade — afsky, hata det
religiösa skojet af fullaste
öfvertygelse.
Alltsedan en jury i hufvudstaden
frikänt den store författare, som
afslöjade »det oförskämda
bedrägeriet, som spelades med Högstedts
Piccadon å 65 öre kannan och
Zetterströms majsoblater å 1 krona
skålp., hvilka af prästen utgåfvos
för att vara den för öfver 1800
år sedan afrättade folkuppviglaren
Jesus af Nazareths kött och blod»,
— sedan dess, säger jag, kan det
väl näppeligen vara tänkbart, att
en jury i samma högt bildade stad
skulle finna en allvarlig, kraftfull
och intressant framställning af
samma bedrägeri nu falla under
lagens arm.
Alltså anhåller jag icke, utan i
tryck- och yttrandefrihetens namn
kräfver jag af upplysta
nutidsmänniskor att frikännas.»
Vidare antecknades i protokollet,
att Brand, som utgår i ett
tiotusental, vänder sig till bildade unga
arbetare, som ej ha något med
religionen att skaffa, utan äro
befriade från denna vidskepelse.
Allmänne åklagaren menade med
anledning häraf, att det tydligen
framgick, att »brottet» icke skett
under förmildrande omständigheter,
hvartill genmältes att den åtalade
artikeln var skrifven af fullaste
öfvertygelse och i syfte att väcka och
sprida upplysning. Men för
religiösa är ju sådant icke förmildrande
omständigheter, och det är de
religiösa nuckorna med öfvernuckan
i spetsen, som lära ha stött på
justitieministern — att puffa för
Brand.
Jury valdes. T. o. m.
vidskepelsens officiella spridare ansågos
vara berättigade som jurymän i ett
mål, af hvars utgång de dock
obestridligen kunna ha nytta eller skada.
Dom faller den 13 oktober.
Afliden kamrat.
Ur Helsingborgs energiska
ungsocialistiska grupper har den hårda,
obarmhärtiga döden åter rifvit till
sig ett offer. Jenny Johansson var
sedan halfannat år medlem af
centralklubben, ifrigt verkande för den
bland sina kamrater. I nära 4 år
innehade hon en ledande plats i
styrelsen för kappsömmerskeföreningen
och visade ett aldrig aftagande
intresse för arbeterskornas organisation.
Hon var en agitatorisk förmåga; men
krafterna voro icke lika starka som
viljan. Den hemska
proletärsjukdomen släckte till sist lif sgnistan. Hon
finns icke mer, -annat än som ett rikt
och lyckligt minne i kamratkretsen.
Söndagen den 10 september följde
Helsingborgs klubbmedlemmar under
tre röda fanor och musik sin
trofasta kamrat till grafven. Hr C. V.
jCederholm tecknade den aflidnas tysta
väsen och energiska agitation. Vid
29 år hade hon ryckts bort ifrån
denna strid, där hon dock så väl
behöfdes.
Klubbarna och andra kamrater
hade smyckat hennes kista med
rosor och röda band.
Det särskilda onda, som ligger i
undertryckande af en åsikt, består däruti, att det
är en stöld Jr ån hela mänskligheten, från
eftervärlden såväl som, från samtiden.
John Stuart MM.
Bondrättegången i Sya.
Plumsande i den tjocka lervällingen,
så att smutsen stänkte långt uppåt
min syndiga lekamen, sökte jag att
lotsa mig fram på den af hästfordon
fullständigt uppkörda landsvägen. Med
letande argusögon sökte jag fotfäste
där rägnsamlingarna icke tycktes vara
alldeles bottenlösa, hoppande och
skuttande hit och dit som en
ving-skjuten kråka, allt under det rägnets
strida strömmar, närgångnare än en
stockholmsk kontributionsmas, trängde
ända in på kroppen, icke lämnande
en enda tråd i min habit omärkt af
sin vattenstämpel. Icke hade jag så
brådtom eljes — jag skulle ju endast
tills tings och stånda till svars för
upproriskt tal och gäckeri med guds
ord-, — men nu flög jag fram öfver
den smörjiga vägen som det gällt
första priset i en marathonlöpning.
Ändtligen framme vid tingshuset.
Klockan fattas ännu några minuter i
tio, då jag var kallad att inställa mig.
Letar reda på uppropslistan. Herre
min je! icke mindre än 78 mål
upptar den och mitt kommer först som
n:r 59. Härliga utsikter! Men alla
målen äro upptagna att förekomma på
en dag. “Ja, framåt småtimmarna
får ni nog ert mål behandladt“, tröstar
mig en tidningsreferent. “Tack, tack! “
Referenten meddelar mig i förtroende,
att här är alldeles ovanligt mycket
folk på grund af mitt mål, “och det
är ju icke så märkvärdigt, ty på
landet väcker ju ett sådant fall ett
förskräckligt uppseende“, menade han.
Jag stiger in i rättssalen där jag
blir föremål för en envis
uppmärksamhet. Hvarför glor ni så, tänkte
jag. Ack, jag glömde att jag var på
landet, där alla känna hvarandra ut
och in. Där alla så väl observera
om Sven Perssons Sven händelsevis
skulle ha fått nya stöflar eller Jöns
Nilssons dräng skulle ha fått en ny
knapp i västen. Naturligtvis visste
man också att jag var
“upprorsmaka-ren“.
Jag haro god tid att orientera mig
härinne, Åh, hvad det doftade färsk
hästspillning och ladugård. Innanför
skranket sutto elfva dästa
nämdemans-gubbar uppklistrade i höga karmstolar
med högtidligt allvar, som om hela
världens väl och ve hade berott på
dem, ett allvar som verkade extra
komiskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
