Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och åter och åter måste det
upprepas, att det första steget till målet
är, att alla de, hvilka denna min
mening införa i rörelsen, måste sluta
sig till ett parti, som icke blott ser
på saken som gas-, vatten- och
arbetsfråga. Denna min åsikt uttalar i
korthet, att det icke blott gäller en
bättring i arbetarens ställning, utan
en total förändring i hans lefnadssätt.
Ungdom !
Sluten Er till de socialistiska
ungdomsklubbarna. Ty det är Er plikt
att sprida och arbeta för den
revolutionära socialismens idéer.
Herrans heliga nattvard
eller
saliga äro de enfaldiga.
Lutheranismen i all sin enfald och
humbug lär — vi citera Norbecks i alla
svenska storskolor lästa teologi — »att
brödet och vinet äro så förenade med
Kristi lekamen och blod, att 1)
brödet och vinet icke blott beteckna
utan meddela Kristi lekamen och
blod; 2) att Kristi lekamen och blod
sålunda äro verkligen närvarande i
nattvarden; 3) att alla
nattvards-gästerna i, med och under brödet och
vinet blifva delaktiga af Kristi
lekamen och blod på ett
sakramenter-ligt sätt, d. v. s. på ett
öfvefnaturligt och för oss outrannsakligt sätt,
som endast äger rum i detta
sakrament, så att Kristi lekamen och blod
i nattvarden åtnjutas icke blott af de
troende nattvardsgästerna och på ett
andligt sätt; ty detta andliga ätande och
drickande äger för den troende
människan rum både i och utom
nattvarden; 4) att brödet och vinet
likväl icke förvandlas till Kristi lekamen
och blod.»
Detta är ju ingen konst att
förstå; tvärtom lika lättbegripligt som
den heliga jungfruns obefläckade
af-lelse. Och det är ett vackert drag
hos vår justitieminister, att han vill
med lagens arm. vaka öfver dessa gamla
enfaldigheter. Det visar en sådan
sann civilisation, ett sådant högt
uppskattande af vår tid, snart 1900 år
efter mordet på Kristus, hvilkens
lekamen och blod likväl är närvarande
i våra dagar i bakadt bröd och i
dåligt, utspädt vin. Att tro detta,
visar bildning, att lära det visar
kärlek till människornas upplysning.
Justitieminister Berg har försäkrat
sig om en hedersplats i den smutsiga
religionsförföljelsens heliga pantheon.
Men det gick ej, som han ville.
Till fasa för alla Krisiusg^s&handlare
(eller som de ock kallas: präster och
predikanter) blef Brand frikänd.
Einar Håkanssons afslöjanden af den
heliga vidskepelsen voro för sanna,
allvarligt menade och vetenskapliga
att blifva betraktade som ett brott.
En hufvudstads-jurv ville icke vara
med om den smutsigaste förföljelse.
Justitieministern med sina
läsar-nuckor vid hofvet och på det mörka
bondlandet få kollektivt be en stilla
bön om förlåtelse för sin dumhet.
Och nöja de sig icke med böner,
kunna de ju begå Herrans heliga
nattvard. Det är dem väl unnadt.
Vi vilja gärna ersätta orgelmusiken —
med vårt hånskratt.
Ett år har gått.
Ett år har Brand under den nya
regimen utgifvits från Stockholm och
därunder haft att glädja sig åt en
sådan betydlig uppblomstring.
Därför utkommer nästa nummer såsom
ett särskildt festnummer.
De revolutionära tankarna börja att
spira äfven i vårt så efterblifna land.
Allt flera i arbetareungdomens led
kräfva, att proletariatet skall rusta
sig för att gå från ord till handling.
Revolutionen i öster bringar deras
sinnen i eld.
Det är dessa revolutionärer som
samla sig kring Brand, det är de
som ha hedern af att vår tidning går
så säkert framåt, de som förstå att
proletariatets lösen är: kamrater i alla
land, förenen Eder till den sociala
generalstrejken!
Alla ha vi hjälpts åt att arbeta för
Brand. Med förenade krafter vilja
vi utgifva vårt s. k. julnummer så
rikt och fint våra tillgångar det
med-gifva, samt sprida det i många tusen
flera exemplar än vanligt.
En livar göre sin plikt!
Han ljuger af gammal
vana.
I Stockholms Dagblad har under
sommaren personer från olika partier
uttalat sig om »ungdomsrörelsen»,
och naturligtvis ha auktoriteterna haft
mycket ondt att säga om den
socialistiska ungdomsrörelsen. Nå, vi äro
ej emot diskussion, så länge vi ha
ärliga motståndare. Men tyvärr har
St. Dagblad försummat att bedja
någon från vårt förbund att skrifva
i frågan, och därför hafva dess läsare
fått nöja sig med de mest
genomskinligt falska och barocka
uttalanden, hvilka de om vårt förbund
obekanta herrarne behagat servera.
Längst i kristlig lögnaktighet går
dock en seminarierektor Fr. Lundgren,
som i numret för den 15 okt. yttrar
bl. a.:
Den tredje grenen af den
ungdoms-rörelse, som afsäger sig namnet kristlig,
har sin mest framskjutande falang i de
socialistiska ungdomsklubbarna. Här går
skammen på torra land: här odlas
klasshat och religionsförakt, här fostras ett
släkte utan gud, utan fosterland, utan
ansvarskänsla, utan försyn för någon eller
något, ett släkte, för hvilket våld gäller
som rätt,hvars sedelag är lösbunden egoism,
och hvars lifselement är hat och hädelse.
Dessa klubbar äro sannskyldiga
pesthärdar, där ungdomens tanke- och hjärtelif
förgiftas. Där är visserligen verklig
ung-domsrörelse, där arbetas med lock och
trug, med list och våld, och fram brusar
denna rörelse, ryckande med sig de
ny-konfirmerade ungdomsskarorna, så att
prästen i många fall aldrig i kyrkorna får
se skymten af sina konfirmander, sedan
de en gång »sluppit fram». I samma
anda arbetas redan bland barnen i s k.
söndagsskolor, utilistiska, ateistiska,
religiösa och hvad de allt heta, och om man
där icke alltid går lika rått tillväga, så
berättas dock nära nog otroliga råheter
äfven därifrån, råheter, som minsta grand
af anständighetskänsla, om den hade
funnits, bort omöjliggöra. För öfrigt är det
samma gift, äfven om det gifves under
hyggligare former. Gift är gift, äfven om
det är insockradt. En katolik får plikta
75 kronor, om han i kristendomskunskap
undervisar minderåriga, som tillhöra vår
kyrka, men hvad få lärarne i ateistiska,
utilistiska m. fl. söndagsskolor plikta? Icke
ett halföre. Ingen åtalar dem.
Och så fortsätter den kristna
lögn-författaren: »Så som jag nu sökt
visa, ter sig ungdomsrörelsen i vårt
land». Vi kunna ej kontrollera hans
uppgifter i början af artikeln, men
ljuger han lika bra där som i
ofvan-stående utgjutelse, så ter sig nog icke
ungdomsrörelsen i vårt land sådan
han sökt framställa den. De
socialistiska och utilistiska söndagsskolor,
som han nämner och fördömer,
existera ej. De hafva ej (sorgligt nog,
tillägga vi) existerat sedan tio år
till-bakay men det hindrar ej hr rektorn
att tala om dem, som om han hade
dem lifslefvande framför sig.
Naturligtvis pratar han bara på och talar
om det han ej gjort den ringaste
ansträngning för att undersöka. Men
han ljuder antagligen af
gammal vana, han, vår folkskolas
värsta giftblandare. Ty, det är han
som håller på, att lärarne och
lärarinnorna fortfarande som
hufvudäm-nen i seminarierna skola hafva
biblisk historia och katekes. Själf
ut-gifver han handledningar i dessa
ämnen, å hvilka han lär hafva en
årsinkomst på öfver tio tusen kronor.
Hvilken är det som förgiftar
ungdomens tanke- och hjärtelif, ni
vid-skepelsespridare med edra gamla
bibliska röfvarehistorier, eller de socia-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
