Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
listiska ungdomsklubbarne som vilja
väcka de unga ur det andliga
mörkret. Det gör Ni, hr rektor, och Ni
tar betalt därför. En betald lögnhals!
U. Z.
Bå
Inga nädegåfoor.
Du nalkas oss uti din svarta kappa,
och blicken din är smilande och from;
och varligt trampar du den murkna
trappa
som leder nedåt till vår fattigdom.
Så kommer du till dina svultna
drängar
att stilla smärtorna i dödens sår,
men glömmer bort att dina gyllne
pengar
från oss du stulit under många år.
Med stulna slantar hindras ej vår
pina,
de äro droppar i en ändlös flod:
de penninghögar, som du nämner
dina,
de äro röda af vårt eget blod.
Med nådebröd du endast tänker röfva
och lura slafven på hans egen jord,—
men hällre vill jag dina skatter
röfva
än undfå smulor från ditt rika bord.
Nej, bort med dig ifrån vår mörka
kula!
Försök ej hindra dina trälars nöd.
Ty vi förbanna hvarje nådesmula,
som kastas till oss från ditt öfverflöd.
Vi hata, hata detta rof var släkte,
som drifver tusende till fallets brant.
Och vi förbanna handen din, som
räckte
till nödens håla denna stulna slant.
Vi vilja intet utaf öfver flödet
och inga gåfvor från de rikas bord;
men hvad vi vilja, det är hela
brödet,
hvarenda bit som alstras af vår jord.
Leon Larsson.
”BRANDS”
illustre-rade julnummer
utkommer i början af
december.
Ljus och mörker.
Bref från en ungsocialist, stadd på vandring
i Tyskland.
Sakta glider morgonsolen fram öfver
bergtopparne, sänkande sina milda
strålar ned öfver vandrarne i
Ahrda-len i det härliga Rhenlandet.
Ömsom lugnt porlande, ömsom vildt
brusande letar sig floden Ahr fram
mellan de branta klippväggarne,
bidragande till att göra dalen
underbart härlig och naturskön.
Fria och glada, insupande den friska
morgonluften, vandra vi sakta framåt,
eldade af den stolta frihetskänsla
med dess njutning som endast den
känner som, van vid fabrikens larm
och kvalm, jämte tvånget under
själf-förstörande arbete i Grottekvarnen,
för ett ögonblick befinner sig i den
härliga, fria naturen, vandrande öfver
berg och genom dal, glömmande
sotiga svarta fabriker och
arbetar-kassärner med vimlande trasiga, bleka
barnskaror.
Genom små idylliska städer med
praktfulla anläggningar för kurgäster
vandra vi framåt, .förbi de härligaste
lustslott som här och där
majestätiskt resa sig på klippbranterna. Från
slottens terasser och veranda klingar
välljudande musik utöfver dalen.
Öfverallt mötas glada lyckliga
människor med denna milda broderliga
sinnesstämning, som den härliga
naturen föder. För ett ögonblick
glömmande verkligheten, den stora världen
med de stora orättvisorna, utropade
jag: »O, hvad lifvet dock är skönt».
Solen drager sig ned bak bergen,
lämnande en behaglig skugga i dalen.
Vi ha lämnat dessa utaf sprudlande
lif fyllda kurorter bakom oss och
beskåda de gamla ruinerna från adelns
glansdagar, en gång förstörda och
plundrade af fransmän och svenskar.
De här och där placerade
afguda-madonnabilderna tyda på, att vi snart
få se den andra sidan af lifvet, dessa
dalens egentliga invånare, som,
af-stängda från det goda jorden
skänker, födas och uppväxa i elände och
mörker.
Nu äro vi framme. Framför oss
ligger en liten by, görande en
sorglig dyster anblick med sina små låga
kulor som människoboningar. Vid
by porten står byns skyddshelgon,
bebtående af en stenbild, föreställande
madonnan med Kristusbilden. Med
hemskt vanställda anletsdrag, blodig
törnekrona och ett stort blodigt sår
i bröstet gör det hela ett vidrigt
intryck. På ett groft järnräck, som
skyddar det hela, hänger en mätare
af dumheten med inskrift: »Till
offer åt den sörjande modern».
Medan vi utan att göra
korstecknet stå och betrakta detta
»praktverk», kommer en kvinna, som varit
på arbete i bergen. För denna sin
synd anser hon sig behöfva förlåtelse
samt nya krafter för morgondagen,
hvarför hon kastar sig på knä för
bilden, anropande om hjälp. Vi
finna detta vidrigt och lämna denna
»heliga» plats.
Människorna i byn äro afskurna från
möjligheterna att erhålla dräglig
utkomst, då hela dal kedjan bildar ett
riddargods, tillhöranden en
friherre-familj. Med sina små, magra
gestalter, fåniga slöa utseenden göra dessa
mänskor ett sorgligt intryck. Då vi
passera genom byn, vika de skygga
undan vår väg, försiktigt döljande
sig i sina kojor. Då och då sticker
ett litet flickansikte ut, nyfiket
spejande, men då det märker sig vara
upptäckt dragés det hastigt tillbaka.
Uppe på bergskanten höjer sig
majestätiskt en kyrka, skänkt åt byns
folk af en riddare, som därmed ville
mildra guds vrede, som han ådragit
sig genom ett af honom begånget
mord. Vi klättra uppför klippan
och gå in i helgedomen. Då vi
stående här betrakta alla dessa
afguda-bilder och inskriptioner, symboler af
dumheten, känna vi en inre maning
att häda, klifva upp på altaret,
sjunga enrevolutionär-antireligiös sång;
men vi skynda i stället vår väg,
djupt grubblande öfver den stora
makt, vidskepelsen har öfver
människorna, undrande när befrielsens timme
skall slå för dessa i
religionshumbu-gens kedjor snärjda varelser.
Ave.
När de unga vakna.
Dagspressen har berättat om den
uppseendeväckande och äfven
beundrade skolstrejken i Polen, då dess
ungdom vägrade att besöka de ryska
statsskolorna. En polsk kamrat har
via Esperanto meddelat en
prokla-klamation, som Socialdemokratiska
ungdomsorganisationen i Polen
utfärdat rörande denna skolstrejk. Den
lyder:
»Kamrater!
Det närmar sig ett nytt
undervisningsår. Den kejserliga regeringen,
försvarade sig med de sista
ansträngningarna mot slagen, som träffa den
såsom nederlag på nederlag i
Mand-schuriet, i Polen, i Odessa, på
fastlandet, på haf vet, från den upprörda
proletärmassan och från de klagande
marinsoldaterna — denna regering
gläder sig åt hoppet, att åtminstone
skolungdomen skall återgå under den
käjserliga skolans ok. Vår bourgeoisie,
som skamligt vägrar att kämpa för
friheten, sluter sig nu t. o. m. till
gisselregeringen och sträfvar efter att
vi skola af sluta strejken och kampen
mot den käjserliga skolan, för att vi
skola offra våra ädla ideal, för hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
