Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kas skull vi började striden, för
personlig karriär. Kamrater! Hvad har
förändrats i vår ställning sedan
början af vår strejk? Hvad har
förändrats i det kejserliga
uppfostrings-systemet, mot hvilket vi heligt gjorde
uppror för sex månader sedan? Hvad
gåfvo oss de ödmjuka bönerna från
vår bourgeoisie vid tronens fötter och
hos blodskejsarens tjänstemän? Ingen
förändring.
Kamrater! Vi började striden med
devisen: »Bort med den käjserliga
skolan! Lefve den fria oafhängiga,
för* alla öppna skolan!» Dessa mål
lysa för oss liksom då också i dag
som en ledstjärna i vår kamp. Vi ha
icke ens en sekund lockats att tro,
att man kan förstöra den kejserliga
skolan, dessa verktyg för ruinerandet
af ungdomen, utan förstöring af
käj-sareregeringen själf.
Vår skolstrejkrörelse föddes ur den
väldiga revolutionära våg, som med
början från det petersburgska
blodbadet slår på förtryckets och
laglös-hetens fäste — den kejserliga
regeringen — och skall förstöra det på
kort tid! Vår skolstrejkrörelse
härleder sig ur arbetarerörelsen!
Och så nu, när arbetarnas kamp
icke tystnar, utan sjuder än kraftigare,
när proletariatets revolution liksom
en vulkan utslungar allt väldigare
eldpelare, upplysande med blodröda
strålar den mörka horisonten öfver
folkfriheternas stora graf; nu, när vi
just genomlefvat barrikadstriderna i
Lodz, när för en förundrad världs
ögon lik ett fantom en upprorisk
flotta bars på Svarta hafvets vågor,
riktande sina kanoner mot
despotismens bröst; i dag, när i vårt land
ha rest sig fruktansvärda schavotter,
och proletariatets hjältar den ena
efter den andra gå till pinan; i dag,
när den polska arbetareklassen med
exempellöst hjältemod under svält,
månad efter månad, fortsätter
kampen, — skulle vi lämna stridsfältet
och skamligt hindra våra proletäriska
bröder, vårt arbetande folk, och sträcka
vapen för hudflängarnas regering?
Kamrater! I nuvarande ögonblick
skulle en af slutning af strejken vara
ett nederlag från vår sida, ett
förräderi mot folket och mot oss själfva.
Nu är icke tid till att tänka på
karriär och på trappstegen, som föra till
den genom den kejserliga skolans ok!
Man skall icke beklaga rosorna när
skogarna brinna! Till dess vi icke
ha förstört vår förnämsta fiende;
despotismen, till dess vi icke ha
vunnit republikens frihet och landets
autonomi, måste skolorna vara stängda,
och ungdomen måste stå hos de
kämpande proletärerna, belägrande
despotismens fäste. Bort med den
kejserliga skolan och lefve
revolutionens skola, medborgarfrihetens skola!
Icke locka oss dessa, som kalla på
oss att återvända till skolan; icke
locka oss dessa som med den
kejserliga censuren, med den föraktlige
tjänaren biskopen, med den på heder
och värdighet blottade aristokratien
och plutokratien och med denne
vanhedrande »chef» för samhället vilja
försäkra oss om skolstrejkens skada
för det polska folket! Man skall icke
locka oss, talande om skadan för vår
utveckling — emedan de tänka icke
på uppfostran, utan på karriär — ty
vår strejk ger oss genom ungdomens
revolutionering mycket mer än detta
fåtal karriärer, blifvande parasiter
eller exploatörer, som polisskolan
utsänder, under det hundratusenden
af Polens ungdom förgås i smuts och
mörker.
Vi, de unga, kunna icke återgå till
ett lugnt lif under absolutismens
slafveri. Tvärtom, så länge det mördade
folkets blod flyter, så länge
galgarnas och gevärskulornas regering
härskar, kunna vi icke komma öfverens
med den. Tvärtom, vi må förstärka
vår kamp, den kamp, där vårt vapen
är skolstrejken, bojkotten mot det
kejserliga uppfostringssystemet.
Således, kamrater, till vapen! Trogna
mot vår enighet med det kämpande
proletariatet, förenas • vi och utan att
uppmärksamma de förrädiska talen
från våra fäder och mödrar,
ihågkom-mande våra höga ideal och vår roll i
samhället gå vi att kämpa vidare med
skaldens ord på våra läppar:
Vi skola aldrig ha fred med
fienderna.
Vi skola aldrig sänka halsen för
gisslet.
Vår devis är fortfarande:
Bort med den kejserliga skolan!
Lefve den oafhängiga och för alla
öppna skolan!
Lefve skolstrejken!
Socialdemokratiska
Ungdomsorganisationens kommitté.
Vid läsandet af denna
proklamation tränger sig den frågan
ovillkorligen på en: När skola de svenska
arbetarnes barn komma så långt och
uppnå sådan enighet att de göra en
skolstrejk, för att såmedels blifva
befriade från vidskepelseundervisningen,
som folkskolan så skamligt ymnigt
ännu bjuder på, och i stället få lära
något förnuftigt och nyttigt t. ex.
ett främmande språk?
Att hata, det är att älska, det är
att uppgå i en stor och skön afsky
för allt lågt och ynkligt.
Hatet kyler och vederkvicker, hatet
talar rättvist, hatet gör oss stora!
Emile Zola.
De revolutionära.
Ur ett tal
af
Louise Michel.
Det är kännetecknande för vårtid,
att döden för friheten har blifvit en
sak framför alla andra, som
människor vilja komma tillsammans för att
fira hellre än någon annan högtid.
De, som kommit hit i afton för att
fira våra martyres åminnelsefest äro,
låtom oss hoppas det, sådana, som
själfva en dag skola vara redo att
lida för samma sak. Vid början af
hvarje hjälteepok i historien äro
reformatorerna eldade icke endast af
dödsförakt utan äfven af tanken på
en ärofull död. I mänsklighetens
alla legender och traditioner igenfinnes
grundtanken om Prometheus, som
ligger bunden vid klippan, för det
han sträfvade efter ljus åt
människorna. Liksom i de gamla »agorna
hjältar kämpade med och besegrade
vidunder och drakar, så måste
arbetarne taga makten i sina egna
händer och proklamera de mänskliga
rättigheternes seger. Under det att
den gamla, lefvande världen grusas i
spillror, bildar den nya sig midt ibland
ruiner och ödeläggelse. Huru länge
vi skola fortfara att hålla sådana
protestmöten som detta beror på den
ställning, regeringarna komma att
intaga. Ju mer regeringarna förtrycka
folket, ju grymmare de äro, dess
fortare skall verket fullbordas, ty
tålamodet hos deras mänskliga boskap
når då sitt slut. Ju mera obarmhärtigt
despotismen svänger sitt gissel öfver
de långmodiga människorna, dess
fortare skall frihetens timme slå. För
denna fordran bringar schavotten och
galgen mera frukter än någonsin
möten kunna göra. Det är icke
endast för Chicago-martyrernas sak vi
möta i afton, det är för dessa i
Frankrike, Ryssland, Tyskland och
hela världen. Det är framför allt
för de kommande martyrerna, ty det
är uppenbart, att det finnes ett
begär att när som helst kasta sitt lif
i käftarne på det ruttna samhället.
Vi bringa vår tack till den engelska
nationen, hvilket land ensamt står
som de landsförvistas tillflyktsort och
som icke kan förmås af främmande
regering att utlämna dem. De
revolutionära äro sådana medlemmar af
mänskligheten, hos hvilka känslan af
rättvisa är starkast utpräglad, det är
de som äro domare öfver samhällets
orättvisor och skola förblifva det tills
dessa orättvisor äro utplånade.
Agitera för ”Brands”
julnummer!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
