Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under en annan situation, hade
naturligtvis en dylik oblodig revolution,
efter hvilken alla revolutionära sträfva,
varit en ren omöjlighet. Men
öfverklassen förstod med ens situationens
allvar och lystrade till signalen från
arbetarne ocli anslöto sig allmänt till
strejken. I denna jättelika rörelse
visade det sig att arbetarnes utmärkta
organisationer voro af stor betydelse
och den fick spara sitt krut denna
gång.
De ryska maktägande skurkarne
anade det värsta och för att ej
förvärra sin ställning gåfvo de efter och
togo tillbaka allä de vackra påbud de
påtvingat »den finländska provinsen»
under de senaste åren och medgaf
dess kraf på politiska rättigheter, som
väl ingen blott några dagar förut
kunde tänka sig möjligheten af att
inom många, många år få tillbaka.
Men revolten väcker de slumrande
kraf ven hos tusenden. Om öfverklassen
denna gång ville låta det hela stanna
med att de återfått sina politiska och
ekonomiska privilegier, så fanns det
andra ropande röster, som ihärdigt
fordrade att genast få uppfylldt ej så
litet af hvad den finska proletären
under åren som gått, lärt betrakta
som naturliga rättigheter.
Öfverklassen hade nu så väl bäddadt ät sig;
de ville nöja sig med sin landtdag
och hela det gamla systemet, som så
småningom kunde fuska bort folkets
kraf. Arbetarne som förlorat allt
förtroende för den nuvarande
representationen, då denna så skamligt
bedragit dem, fordrade sammankallandet
af en nationalförsamling på
grundvalen af en-kammarsystem och allmän
rösträtt för man och kvinna från 21
år. Det hårda trycket från de
revolutionäres sida har verkat dithän att
»ungfennomanerna» (radikalerna)
redan gått in på rösträttskrafvet. De
»konstitutionella» (liberalerna, de
svensksinnade) gå med på detta men
ej på en-kammarsystem. Bägge dessa
partier vilja dock bibehålla
landtda-gen. Emellertid nöja de revolutionäre
sig icke med detta och har nu på den
socialistiska kongressen i Tammerfors
beslutat valstrejk till landtdagsvalen
och eventuelt en storstrejk att börja
då landtdagen sammanträder d. 20
december. Ibland partiets kraf ingår
också 8-timmarsdag och allmänt
rus-drycksförbud.
Som sagdt, den enighet som
fordrades för några dagar för att mota
bort den yttre fienden har gått isär
och den tinska frihetskampen visar
för oss ett nytt exempel på att
arbetareklassen alltid får draga det
kortaste strået när den går tillsammans
med de borgerliga.
De finska arbetarnes hjältemodiga
uppträdande, deras fasta, beslutsamma
hållning, detta, att de ej gifvit efter
för några fala löften utan fordra sin
rätt utan förnedrande kompromiss,
tilldrager sig alla proletärers lifliga
beundran. — Nu som bäst göres
fälttåg mot deras uppträdande i bour-
geoisiens press. De feta lögnerna och
svartmålningarna befordras vidare, af
svenska pressen. Tyvän moltiger den
socialdemokratiska pressens
lnifvud-organ här hemma, synbart generad
öfver hvad som händer och tydligen
menande att arbetarne ej böra »bråka».
Svenska tidningar säga att de finska
arbetarnes uppträdande ar ett »dåligt
exempel för svenska arbetare». Nej’,
kamrater på andra sidan hafvet, vi
sända Eder vår varma lyckönskan.
Vi skola söka lära af Eder, håll
därför ut, ty Eder seger är vår seger.*)
K. L. T.
FRIHETENS SOL
(UR ”ARBETAREN”, HELSINGFORS.)
ri hetens sol
lyst på vårt land.
Men på den mörknande gata
vettskrämda hoparna
varsna det ej,
rasa och skymfa och hata.
Massornas haf
sjudit i storm,
döfva dess dyningar svalla.
Frihetens sol
lvst på vårt land.
När skall hon lysa för allaV
Frihetens sol,
som lyser vårt land,
ännu blott tinnarna färgar.
Sådden har strötts
af arbetarens hand.
Fåtalet skördarna bärgar.
Tystna min sång,
sprid icke du
glans öfver fåtalets vinning!
Folkviljan står
fjättrad ännu
med törne om blödande tinning.
Arvid Mörne.
6 november 1905.
Rmnesti!
Amnesti! Benådning!
Nåd åt »förbrytarna»!
Kadikalismens och socialdemokratiens
press har börjat att plädera för allmän
amnesti för de politiska förbrytare som
drabbats af »lagens arm» i samband med
unionskonflikten.
På knä!
*) Vi beklaga mycket, att de finska
porträtt, vi fått insända till detta nummer,
ej kunnat kompletteras med porträtt af
en del yngre revolutionärer, hvilka i dessa
dagar spelat en betydande roll. Men vi
skola säkert få dem till ett följande
nummer.
Slå hellre till, ni klassamhällets
lagväktare och de nya tankarnas bödlar. Aldrig
förnedrar sig det kämpande ljnsträngtande
proletariatets Lazarus att plocka afskrädet
från edert bord, som ni kanske i
öfversvallande nedlåtenhet kastar åt honom.
Följ hellre hänsynslöst, i alla dess
konsekvenser, edra moraliskt
smutsbe-mängda
sättning.
Ingen tackar eder för nådegåfvor! Lika
fullt blir ni framåtskridandets, den fria
tankens och det fria ordets svurne
fiender, som det framstormande proletariatet
skall gräfva djupa grafvar.
Vår dom skall icke bli mildare, våra
handlingar icke mindre revolutionära, vårt
framstormande icke mera fördröjdt af edra
allmosor.
Vet att ingen fri man faller på knä och
mottar någon nådegåfva från
förtryckarnas representanter.
Vi fordra rättvisa och inga allmosor.
Rättvisa få vi icke, den måste vi taga oss.
Vet då, att vi förakta er »barmhärtighets
nåd».
Aldrig på knä inför orättviaans
handtlangare, men bekämpa dem hänsynslöst.
Vårt stolta flammande hat skall bli vår
religion, som skall trotsa all eder
hämndtörst ocli småsinnade »laglighet».
Tvi eder, orättshäfdande,
klassförtryckande, frihetsmördande banditer af »lagens
nåde».
O. A. Jensen.
%
Till våra läsare!
Såsom alla säkerligen med glädje sett,
är detta nummer, s. k. julnumret, ganska
rikt illustreradt. På så sätt ha vi velat
tacka för det år, som snart gått och som
har tillfört Brand cirka sju tusen nya
köpare. Må dessa uppoffringar (ty
illustrationerna kosta pengar) mottagas med
tacksamhet och förstående, det vill på ren
sven-: må de sju tusen nya köparne
nya sju tusen för år 1906. Om
enhvar agiterar med något intresse, bör han
eller hon säkert kunna köpa två Brand och
vara säker på att få sälja det ena
exemplaret till en vän eller arbetskamrat.
Hvar och en måste gripa in med nya
tag. Det är just han eller hon, som behöfs.
Ingen får hänga yxan på väggen och tröttna.
Vi vilja särskildt nu till årsskiftet
påminna alla om, hur viktigt det är, att Brand
skall kunna blifva veckotidning.
Meddelandena från skilda platser måste ju nu
blifva så kortfattade, att de icke kunna göra
den nytta som åsyftas. Alltför litet våga
vi nu lämna utförligare, teoretiska
fram-ställningar af socialismen och dess
utveckling. Och blott undantagsvis kunna vi egna
vissa af dagens, för de in- och utländska
arbetarerörelserna viktiga händelser någon
uppmärksamhet.
Alltså: en den mest energiska agitation
för spridandet af Brand samt för cn
kraftigare insamling af en veckotidningens
grundfond, må vara alla svenska revolutionärers
lösen.
Å vår sida lofva vi att söka göra Eder
tidning än hänsynslösare, lärorikare och
intressantare, samt tacka kamratligt för detta
vårt första år.
Med hälsning och handslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
