Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femte akten 199
på båda axlar kappan bära.
Man ej på en gång vara kan
båd människa och ämbetsman.
Till gott exempel, som kan gälla
i allt, vill jag vår fogde ställa.
KLOCKAREN
Varför just honom?
SKOLMÄSTAREN
Nog ni har
i minnet kvar, det är ju givet,
när fogdegården brann — arkivet
blev räddat ...
KLOCKAREN
Ja, en kväll det var.
SKOLMÄSTAREN
Oväderskväll, och fogden härjade,
som tiodubblad, bar och bärgade.
Fan stod bredvid och log och njöt.
Frun blev det varse, skrek och tjöt:
»O, fräls din själ, min käre vän!
Den onde står dig efter livet!»
»Min själ? — ur elden fogden röt,
»min själ — åt helvete med den!
Hjälp blott att bära ut arkivetl»
Se, det en fogde är som få,
med hull och hår från topp till tå,
och därför nog till sist han finner
den plats, där han sin livslön vinner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
