Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vinden med osäljbara lampglas. ”Den lådan upptäckte jag en
sommar”, hette det. ”Dit smög jag mig så snart jag kunde göra
det obemärkt, ty jag ville naturligtvis inte ha sällskap där. Jag
läste politiska artiklar, sagor och dikter. Särskilt minns jag hur
Ragnar Jändels dikt om Gorkis Danko grep mig. Även jag ville
bli som ynglingen, ”som rev hjärtat ur sitt bröst”.
Vera Branting behövde ingen lår med emballage på vinden.
Jag ägde rikedomar, visste det också och tackade omedvetet.
Böckerna voro det bästa man hade. Tidigt var det vissa dikter,
som öppnade världen för en. Mamma läste om hur ”Den
stackars Nellie satt och grät på moderns mull i graven” och om
den otäcka prästen som ingenting gav: ”En slant, o kristen, mättar
mer än läxor ur katekesen!” Hon läste om fru Signild, som dog
och lämnade sina övergivna barn:
”Vid halvslocknad eldstad satt Lina och kved,
att söva i skötet sin gråtande broder.
Hon lullade honom och snyftande bad:
de snart måtte följa sin hvilande moder.
Och hastigt, och hastigt nu isas dess blod:
En vålnad i likdräkten för henne stod.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
