- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
106

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

typ, sträng, men utan Anna Whitlocks ironi! Med henne hade
Hjalmar kommit bra överens och säkerligen roade det henne
mycket att stå öga mot öga med den enda socialisten i
riksdagshuset, som låg vägg i vägg med skolans gamla romantiska lokaler,
där vi skrevo om morgnarna med stearinljus på pulpeterna. Hon
fann nog att de voro av samma ras.

Kristendomsläsningen på sommaren gick smärtfritt. Mycket,
ty ”sjätte budet”, sade Hjalmar, ”får du läsa på egen hand. Det
förhör jag inte.” I synnerhet inte såsom det då ännu var
formulerat. Jag klarade mig och satte en ära i att kunna min
kyrkohistoria, men fick det oaktat efter första terminen underbetyg
i ämnet, ty ”elevens allmänna insikter i kristendom voro
otillräckliga”.

Kamratlivet i denna skola existerade egentligen som ett
tomrum. Klassen bestod av tjugu flickor, varav sexton från
landsorten och av dessa blev jag noggrant bojkottad. Då jag nalkades
blev det tyst, allt samtal upphörde, jag blev aldrig bjuden, det
stod en ring av främlingskap omkring mig — ”du som vill
spränga kungahuset i luften”.

Jag tog bojkotten snarast som en oförtjänt gloria, mina
intressen voro tyvärr alltför ytliga och personligt inriktade för
att jag skulle tänka något vidare på kungahuset eller gå i de
berömda nihilisters spår, som det fanns porträtt av hemma, Vera
Figner och Sofia Perovskaja. Men jag hävdade dock mitt
renommé med ett fnysande förakt för vår historielärare, doktor
Westin, för vilkens eldiga lektioner jag ofelbart hade ordet
”patentpatriotism”. Benämningen var nog inte så oriktig, ty till
skillnad från Ellen Keys vidsynta, till vårt eget omdöme
vädjande lektioner i historia, drunknade vi här i svulst. Jag hankade
mig på det hela taget igenom, hade bra betyg endast i svenska,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free