Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inkvarteringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lycklig, såg mig nu på en gång bedragen på all lifvets
sällhet. Huru grymt af ödet att så leka med ett armt,
älskande hjärta, som så villigt, så oegennyttigt erbjöd
sig åt den länge, länge älskade ... men han är
förlofvad ... han tillhör en annan ... han sade det ju
själf – Gud! ...»
»Då sa’ han en förbannad lögn, välborna nådi’
fru!» utropade en djup, dundrande röst, och i det
samma förmörkades bersåns öppning af en jättelik figur,
som rätade sig upp till sin fulla höjd och gjorde ett
barskt ställningssteg.
De båda fruntimren upphäfde ett hastigt rop af
förskräckelse, men interlokutören, som naturligtvis icke
var någon annan än gamle Munter, fortfor:
»Var inte ledsen, välborna nådi’ fru! Min fänrik
ljög den gången som en skälm, säger jag. Han är,
Gud straffe mig! inte mera förlofvad än jag, som varit
änkeman i tretti år. Vill välborna frun ha honom hit,
skall hon få det ännu i denna dag, det lofvar jag, så
sant jag heter Munter, om jag också skall draga honom
hit vid örat ...»
»Hvem är ni, min goda man?» frågade Vendela,
som under detta besynnerliga tilltal hämtat sig och nu
fäste sina tårade ögon på den gamle krigsmannens ärliga
ansikte.
»En redlig knekt, välborna nådi’ fru, som inte tål
några lögner, när de komma folk att gråta. Det var
obeskedligt af min fänrik, och jag skall nog läsa lagen
för honom. När han for sin väg i dag morse, var
han arg som en geting och flög omkring som en snurra.
Han ville, att jag skulle följa med honom, men ser
välborna nådi’ frun, det satte jag p för; ty jag har
aldrig haft så godt kvarter som här. När fänriken såg,
att han icke kunde komma någon vardt med mej, sa’
han: ’Nå blif då kvar, din tjurskalle, men hör, om
någon frågar dig, om jag skall gifta mig, så säg ja.’
Men det är ju lögn, sa’ jag. ’Gör ingenting’, sa’ han
– ’måla bara ut min fästmö så grant du kan, och
säg, att hon är vacker som en ängel och rik som ett
troll.’ Som jag trodde, att min stackars fänrik råkat
ut för en björn och därför ville stärka sin kredit, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
