Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
hennes hand i min, erfor jag från hennes bleknade
läppar upplysning om hennes senare lefnadsöden. Se
här ett sammandrag af dem.
Den nyligen här aflidne grefve O*** hade i sin
ungdom, då han var fänrik vid gardet, fattat kärlek
för en ung, vacker, men fattig flicka af adlig börd,
som af barmhärtighet var upptagen i hans föräldrars
hus, där hon hade den olyckliga beställningen af en
så kallad sällskapsdam. Den unge grefven, som var
ovanligt skön och därtill öfvad i alla förförelsens
konster, dårade småningom den arma värnlösa med löften
och heliga eder, så att *hon snart begick ett ohjälpligt
felsteg, i det hon föll som offer för hans lättsinne.
Då hon nu, söndersliten af förtviflan, förtrodde den unge
grefven sin belägenhet, vaknade hans samvete, ty han
var i grunden godhjärtad och rättänkande, och han
beslöt att så mycket som möjligt godtgöra sitt felsteg,
i det han tog henne till maka. Ehuru uppfostrad i den
tidens nästan slafviska fruktan för föräldrarna, som
redan åt honom utsett en mycket rik, men ful och
obehaglig brud af en förnäm familj, bekände han för
dem sin förbrytelse, men förklarade tillika sitt
oåterkalleliga beslut att, som det höfdes en ädling, försona
hvad han brutit. Alla faderns hotelser och förbannelser,
alla moderns egennyttiga böner och föreställningar voro
fruktlösa. Detta skedde en afton. Full af harm begaf
han sig på sina rum, ännu mera bestämd i sin
föresats att trotsa f or aldra viljan och redan påföljande
morgon öfvergifva fädernehemmet i sällskap med den
olyckliga, som han genast ville föra till altaret. Morgonen
kom, men hon var försvunnen. Den unge grefven
rasade och anklagade föräldrarna högt, men dessa,
stål-satta af den ohjäpliga egoism, som man så ofta träffar
bland de förnäma, voro döfva för hans ord. Alla hans
efterspaningar voro fruktlösa, ehuru han ändock icke
uppgaf dem. Men midt under dessa bemödanden erhöll
han en befallning (utverkad af fadern) från regeringen
att genast åtfölja en beskickning till ett främmande
hof. För att icke förspilla sin framtid, fann han sig
tvungen att åtlyda densamma. Dock uppdrog han åt
några af sina vänner att fortsätta de efterspaningar, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
