Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
arma barnet så mycket mera. Han besvor henne blott
att aldrig nämna ett ord om det förflutna.
Få dagar efter detta återseende begaf sig ministern
till sin post i London, där han genast anskaffade Klara,
som han utgaf för sin fosterdotter, de förträffligaste
lärare, under hvilkas handledning hon gjorde de
snabbaste framsteg, hvilket man också kunde vänta af hennes
ovanligt ljusa hufvud och vetgirighet.
Till det återstående af Klaras händelser vill jag
nu nyttja hennes egna ord:
»Ehuru bemött af min ädle fader», sade hon, »med
den mest rörande kärlek och finkänsla, var jag inom
mig högst olycklig och detta af tvenne orsaker.
Bilderna af det förflutna och bilden af dig, min störste
välgörare, min frände, stodo jämt för mig. Hela min
varelse tillhörde dig så fullkomligt, att jag blott tyckte
mig lefva till hälften, sedan jag blifvit skild från dig,
som jag enligt min faders uttryckliga förbud aldrig
vågade att underrätta om mitt öde. Jag fann äfven
det rättvisa häri; ty icke skulle min far lida af min
skam. Det var nödvändigt, att den doldes för hela
världen, äfven för dig. Endast en gång vågade jag
bryta mitt löfte att aldrig vidröra forna förhållanden,
då jag bad honom att sörja för din framtid. Den enda
stränga blick, som jag någonsin af honom erhållit, gaf
han mig nu. Då jag började att gråta, försvann dock
hans vrede, och han sade rörd: »Tror du väl, att jag
kunnat glömma en sådan skuld? För honom är redan
sörjdt.»
»Din far var väl således min okände välgörare?»
utropade jag.
»Ack! Konstantin, det var ju du, som var hans.»
Därefter fortfor hon: »På ett par år var min
undervisning fulländad, och jag infördes af min far i de
högsta kretsar, äfven på hofvet. Mitt obetydliga
utseende, mina små talanger måste hafva väckt uppseende,
ty jag saknade icke beundrare, men jag ryste nemligen
vid deras smicker, då jag tänkte på mig själf och på
dig. Ack, hvad voro väl de praktfulla bullrande nöjena
mot dessa oförgätliga dagar, då ... jag fick sitta vid
din sida,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
