Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
förlorad; men anklaga icke oss därför, herr major,
anklaga ödet!»
»Om ni så önskar, vilja vi återvända till Grekland
för att fortsätta våra efterspaningar», tillade sir Campbelll
lugnt, liksom det blott varit fråga om en lustfärd på
några dagar.
»Ack, mina ädla herrar! hvartill skulle detta hjälpa?»
utropade majoren, hvilkens gamla ögon sågos fuktade af
tårar. »Nej, stanna hellre här för att invänta honom.
Kanske, att den aning, som hittills så underbarligen
ledt edra trofasta hjärtan på det rätta spåret, ej heller
denna gång skall svika, Kanske kommer han. Ännu
en gång Stannen här! Vi vilja vänta honom och, som
jag nyss sade, ’tro Gud om godt’.»
Tigande räckte de båda britterna majoren handen,
under det de gjorde en j åkande åtbörd.
»Saken är således afgjord!» ropade majoren.
»Umgänget med eder skall lindra mina bekymmer öfver
den stackars gossens öde. Vi skola tala om honom,
vi skola hoppas på hans återkomst. Om jakt och fiske
roa eder, äro mina skogar fulla af villebråd, mina sjöar
och strömmar af de ypperligaste fisksorter. Och sedan
kunna vi ju göra en liten utflykt till Lappland.»
»Fiska, jaga, Lappland? Bra!» utbrusto lord Jeffrey
och sir Campbell på en gång, och
»Så i god väl f ägnad de sutto året ut.»
Mon det kan vara tid att vi återvända till vår
hjälte, som vi lämnade på skeppet »Salamis».
Genast efter att hafva stigit ombord på det
räddande fartyget, hade hertiginnan, uttröttad af de sista
timmarnas själsskakningar, sökt den hvila, som hon så
väl behöfde och hvartill furst Mavrokordatos naturligtvis
upplåtit sin egen kajuta. En officershytt erbjöds
äfvenledes Sigurd. Länge sökte han dock sömnen förgäfves,
ehuru han själf nästan trodde sig drömma . . . drömma
en stundom salig, stundom hemsk och förfärande dröm.
Brann, Samlade berättelser. III. (j
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
