Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
Och när han slutligen föll i en orolig slummer, huru
sväfvade icke då den förflutna nattens märkvärdiga
tilldragelser för hans själ! Än tyckte han sig begåfvad
med vingar samt flygande i en luft af idel eld; än
befann han sig i det djupaste mörker, där han dock
tydligen kunde skönja tvenne stora blixtrande ögon,
som oupphörligt fästes på honom; än kände han
smärtsamt, huru en dolk, förd af en snöhvit arm,
genomborrade hans hjärta, och än erfor han den ljufvaste
känsla af hänförelse, då tvenne mjuka, varma läppar
passionsfullt trycktes mot hans. Än såg han blod, än
tårar, och då han slutligen uppvaknade, behöfde han
en lång stund för att samla sina orediga minnen. De
upprullades nu, det ena efter det andra, för hans häpna,
svärmande själ, och efter att hastigt hafva verkställt
sin klädsel, skyndade han upp på däck.
Furst Mavrokordatos kom där vänligt emot honom
och räckte honom sin hand: »God morgon, min unge
hjälte! Ni aflade ett rätt vackert prof på mandom
och själsnärvaro i natt, och jag väntar mig därför all
heder af min ’rekryt’. Hertiginnan har låtit fråga
efter er, men befallt, att ni ej fick väckas. Hon önskade
tala med er, ehuru hon är illamående.»
»Hertiginnan? Ack, den olyckliga!» ropade Sigurd
och förde handen mot pannan.
»Ja, hon är i sanning olycklig, men lyckligare dock,
än hon skulle varit, om hon nu befunnit sig i Neapel;
och jag hoppas att i själfva det oroliga kämpande
Grekland kunna åtminstone till en början bereda henne
en säkrare tillflykt, än Italien kan erbjuda!»
»Gud belöne er för detta, ädle furste!» sade Sigurd.
»Själf en obetydlig främling, såväl för henne som i
det land, dit jag ämnar mig, erbjuder jag dock gärna
mitt lif,, om det kan vara henne till ringaste gagn.»
»Ni har redan en gång vågat det», sade fursten
sorgligt leende, i det han betraktade Sigurds af
hänryckning strålande ansikte. »Men jag vill icke
uppehålla er längre. Skynda er därför till hertiginnan, som
väntar er.»
Detta talades ingalunda för några döfva öron. I ett
ögonblick stod Sigurd utanför kajutans dörr, där han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
