Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En halfherre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
upptuktelse, såsom ländande till större påpasslighet vid
framtida förnyelser af samma slag.»
Här tystnade ändtligen brukspatronen, hvarvid min
vän Vingenblixt kastade en blick af komisk förundran
först på mig och sedan på vår värd, Denne, som
emellertid återhämtat andan, innan Vingenblixt hunnit
återvinna sin fattning, påminte oss nu, att tiden vore
inne »till de materiella behofvens behöriga
tillfredsställande genom de medel, som stodo till hans
hushållerskas förfogande i anrättningarnas tarflighet och
den lilla supens välgörande inflytelse på fysikens
ansträngde förmåga att uthärda dagens mödor.»
»Ni talar icke allenast som en Demostenes, herr
brukspatron! Ni talar som en gud!» ropade
Vingenblixt, »och jag försäkrar er på förhand, att jag skall
göra allt möjligt till utrönande af den lilla supens
välgörande inflytelse på min fysiska förmåga, som i
går verkligen blef duktigt ansträngd.»
Vi ingingo nu i matsalen, där ett frukostbord;
lika öfverflödigt som gårdagens sexa, stod uppdukadt.
Vingenblixts mörka öga glänste vid denna angenäma
syn, och då han i sin ordning prisade det Ohrtströmska
brännvinets förträfflighet, erhöll han ungefär samma
svar, som jag fått aftonen förut, dock med det tillägg,
att han »gått i författning om behöriga jaktflaskors
anskaffande titt vårt medtagande af samma sort under
blifvande skogsvandringar, till förkylnings tillfälliga
undvikande.»
»Er artighet, min värdaste herr brukspatron,
öfverstiger sannerligen alla gränser!» utropade Vingenblixt,
»och jag försäkrar er, att jag med all flit skall söka
förkylningar för att sedan få tillfälle att undvika dem
på sätt, som ni föreskrifver. Men slutar denna
rekognoscering lika ypperligt, som den tyckes börja, så äro
vi verkligen att gratulera», fortsatte han därefter, medan
han bredde på en ofantlig kaviarsmörgås. »Aldrig
hade jag föreställt mig, att man visste att lefva -.
förlåt att jag talar utan omständigheter, liksom herr
brukspatronen själf! - på det här sättet i
Västergötland, hvars possessionat er lära vara beryktade för sin
njugghet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
