Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En halfherre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
droppe af det medförda vinet. Visserligen lyfte han
en gång flaskan, rnen han nedsatte den därefter helt
hastigt, vid det han utropade: »Nolo: jag vill icke!
Bra dumt är det emellertid af patronen att så där vilja
fresta en fattig, syndig människa. Det enda vore, om
det ville komma regn, men det ser, gunås, icke så ut.
Därför bastal Nu vill jag sofva en kvart och sedan
börja vi på nytt.»
Dessa ord voro knappt yttrade, förrän några
tämligen högljudda snarkningar tillkännagåfvo, att den
starke mannen fallit i den djupa, afundsvärda sömn,
som endast det kroppsliga arbetet och medvetandet af
samvetsgrant uppfyllda plikter kunna skänka oss dödlige.
Först klockan half åtta begåfvo vi oss på
hemvägen. Vingenblixt med samma väldiga, elastiga steg,
som på morgonen, men jag och Truls Edvard nästan
uppgifna af trötthet, ehuru vi båda voro för sturska
att med ett enda ord beklaga oss för vår långbente
plågoande. Jag såg dock på en viss försmädlig
dragning af hans mun, att han hemligen njöt af sin seger.
Ändtligen hunno vi Dunderfors, och jag kan aldrig
beskrifva den vällustiga känsla, med hvilken jag kastade
mig på soffan i paviljongen, dit brukspatronen enligt
vanligheten genast efter ankomsten fört oss.
Vingen-blixt gjorde äfven denna afton godt skäl för sig, ehuru
med mera måtta, och jag kände mig likaledes i behof
af stärkande droppar efter dagens mödor. Detta
förskaffade mig genast ett bifallsleende af brukspatronen,
som högtidligen förklarade, att »ett godt glas utgjorde
den mest himmelska belöning under vår jordiska
vandring genom mödornas dal och lifskrafternas återvinnande
till en förut aldrig anad höjd, efter omständigheterna.
Jag förbigår nu några veckor, under hvilka våra
arbeten fortgingo med ovanlig drift, utan att något
anmärkningsvärdt passerade, om måhända ej det, att
jag flera gånger besökt baron Hedersvärd, som vid
dessa tillfällen visat mig den utmärktaste välvilja. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
