Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gardisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
»Han är det!» svarade hon med en rysning.
Som jag nu erhållit de hufvudsakligaste
underrättelser jag till en början åstundade, ville jag icke
längre fortsätta detta pinsamma förhör. Jag tillade endast,
att om hon ville uppgifva sin adress, skulle jag dagen
därpå skriftligen meddela allt, hvad jag hade mig
bekant om den olycklige, som nu dessutom hotades af
en fara, från hvilken han endast genom mäktiga vänner
kunde frälsas. Hon tackade mig med tårar i ögonen,
och vi åtskildes.
Ungefär en halftimme härefter såg jag fröken
Emilie, vid ett äldre fruntimmers arm, med vacklande
steg begifva sig ur salen. Jag förmodade, att de reste
hem, och snart följde jag deras exempel. Hemkommen,
skref jag ett bref, däri jag först i korthet omnämnde
gardistens värfning och mina redan då fattade
misstankar, berättade sedan hans begångna
subordinations-brott och den dom, som i anledning däraf blifvit fälld,
samt uppmanade henne att begagna alla sina mäktiga
relationer för att hindra dess verkställande. Äfven
vidrörde jag den hårdnackenhet, med hvilken han förteg
sin härkomst, och hans fasta beslut att aldrig påkalla
sina anhörigas bemedling. Ehuru jag alltför väl insåg,
att dessa underrättelser skulle djupt skaka den
olyckliga, hade jag dock nu, efter hennes onkels afresa,
intet annat medel att välja - och dessutom är ju en
älskande kvinna den omotståndligaste förespråkerska.
Brefvet af skickades tidigt om morgonen, och få timmar
därefter erhöll jag några rader, skrifna med en lätt
fruntimmershand. De voro från fröken Emilie. Jag
ombads att genast infinna mig hos hennes tant,
friherrinnan B., där jag äfven skulle träffa henne.
Följaktligen gaf jag mig å väg, och vid mitt inträde i
friherrinnan B:s förmak fann jag fröken Emilie till
hälften liggande i en soffa. Friherrinnan själf, en äldre
dam med vördnadsvärdt utseende, satt vid hennes sida
och med hennes hand i sin. Med ett sorgligt leende
reste den lidande sig upp. Hennes ögon voro röda af
fällda tårar.
»Ni har gifvit oss en förfärlig underrättelse»,
började friherrinnan B., »men jag tviflar ännu på det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
