Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slotterölet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
hälsa och skatter, beslöt han att, som han själf uttryckte
sig, endast blifva bonde samt ägna hela sin verksamhet
åt skötandet af sina betydande gods, som hittills blifvit
vanvårdade eller utsugna af egennyttiga förvaltare.
Detta beslut hade han äfven satt i verket med en kraft
och en människokärlek, som väckte allmän förundran,
på samma gång den tillvann honom hans talrika
under-hafvandes oinskränkta tillgifvenhet. Att för en så
kvalificerad ung man talrika lockbeten skulle utläggas af alla
familjefäder, som ägde giftasvuxna döttrar, torde icke
behöfva sägas. Men just detta utgjorde Stens förtviflan,
emedan han hatade alla egennyttiga beräkningar och
särdeles dem i kärleken. För att således göra ett snart
slut på alla odrägliga spekulanters försök i denna väg,
beslöt han att under lånadt namn och i en ringa artists
skepelse gå ut på vandring för att bland landsens
jungfrur söka sig en maka efter sitt hjärtas tycke, och
som älskade honom för hans egen skull. Han
uppmanade sin vän Selmer att göra detsamma, och då
denne därtill förklarade sig högst villig, begåfvo de sig,
under förevändning af en utrikes resa, från Stens
huf-vudegendom i Uppland till Stockholm och Nyköping,
från hvilken senare stad de en vacker morgon började
den vandring, under hvilken vi hafva haft det
oskattbara nöjet att träffa dem. Och med dessa upplysningar
kan det vara tillfyllest, helst som vi nästan misstänka,
att de redan stå ganska nära att hinna det efterfikade
målet.
I god tid följande morgon smög sig Sten ur huset
utan att bemärkas af någon, och begaf sig med en
portfölj under armen till den löfsal, där han dagen
förut öfverraskat de sofvande systrarna. Han upptog
där sitt ritstift och började att i vackra drag utkasta
den förtjusande synen från gårdagen. De vackra
flickorna stodo så lifligt för hans inbillning, att det snart
lyckades honom att fästa deras älskliga gestalter med
förvånande likhet på papperet, särdeles den äldres, hvars
lilla lutade hufvud han icke kunde hindra sig att
vidröra med sina läppar, då han såg det färdigt på papperet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
