Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slotterölet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
Med största lätthet ditsatte han sedan sin egen jämte
magisterns och Hippos’ värda figurer, alla tre med
uttryck af mållös beundran. Därefter började
färgläggningen, hvartill vatten hämtades ur några
caprifolii-blad, i hvilka den friska, diamantklara morgondaggen
till myckenhet samlat sig. Han tyckte sig själf aldrig
hafva verkställt något arbete med mera brinnande lust,
ej heller lyckats bättre i något, och han var nästan
färdig därmed, då ett gladt tjut nådde hans öra, och
in rusade den trogna Hippos, åtföljd af patronen, som
vänligt skrattande utropade: »Go’morron, go’morron!
Jag visste nog, jag, hur man kunde få rätt på titulus!
För tusan! jag började nästan frukta, att herrarna redan
ledsnat vid mitt tarfliga hus och begifvit sig af igen
- ty er kamrat, gräsläsaren, är också putz weg -
men då hade jag den äran att träffa hunden, som sofvit
hos mina små, och genast beslöt jag att gå ut på jakt
efter herrar rymmare . . . Men, ursäkta mig, hvad är
detta?» frågade patronen, då Sten ville undangömma
teckningen i sin portfölj.
»Å, det är blott ett flyktigt utkast, som jag roat
mig att göra på morgonen», svarade Sten, rodnande,
under det han motsträfvigt lämnade patronen det kära
papperet.
»Flyktigt utkast, säger ni? Det är ju mästerligt...
i sanning mästerligt», ropade denne, som var en stor
beundrare och ganska god kännare af de sköna
konsterna. »Detta kan man kalla teckning, som duger . . .
hvilken raskhet, förenad med finhet och behag. För
tusan! aldrig kunde jag tro, att mina flicksnärtor kunde
taga sig så bra ut i en bild. Ödmjukaste tjänare!»
tillade han därefter och lyfte den hvita hatten, under
en djup bugning, »jag rullar mig i stoftet för en så
utmärkt konstnär som ni, min herre . . . och . . . och ...»
»Tillåter ni, att jag får kvarlämna detta utkast
som ett ringa minne af min närvaro, hvilken för mig
alltid skall blifva oförgätlig?» inföll Sten, icke litet
belåten med den förökade aktning, som hans talang
tillvunnit honom i patronens ögon.
»Om jag tillåter det?» ropade patronen och tryckte
Stens hand. »Denna lilla tafla skall bli en glädje för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
