Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ångbåtsresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
»Doktor, är jag en typ? en snillrik, älskvärd och komisk?
Detta är mycket, och jag skalden förlåter då strax.
Eljest var jag betänkt att äfven honom beskrifva,
Tjock och ful, som han är, bitande, bitter och tvär,
Skonande ingen, och själf ej värd den minsta försköning -
Men, go’ herrar, vår bål icke får glömmas för prat!
Låtom oss tömma ett glas för det vackra, det svagare könet
Och för »la belle inconnue», som steg vid Trollhättan på!»
Denna skål tycktes blifva mottagen med allmän
förtjusning. »Skål för la belle inconnue!» »Fan hvad
hon är vacker!» »Gud hvad hon är skön!» ljöd det
om hvartannat, och lilla Freudenborg, återigen med
handen på hjärtat, var ej sen att infalla:
»Ack, ja! Är hon ej skön? Det svider i Freudenborgs hjärta,
Denna eldstad, som jämt brinner af längtan och lust.
Allt mitt juridiska lugn ...»
Här inföll den unge regementspastorn:
»Säg djuriska, träffar du bättre!»
»Präst, du lefver af Tron, Kärleken fattar du ej f
Därför stör mig ej nu i mina lycksaliga drömmar,
Då för mitt Öga framstår tydligt den härligas bild:
Lockarna äro som guld och ögonen »blada» som himmeln,,
Växten är fyllig som min, smalare medgifves dock ...»
»Vanhelga icke ett så skönt väsen med en så tjock
liknelse, min herre!» yttrades af en djup röst bakom
den förälskade talaren.
Lille Freudenborg spratt till och vände sig hastigt
om, liksom stungen af en orm; han, liksom hans gäster,
blef nu varse en medelålders man med allvarliga, nästan
stränga, befallande ansiktsdrag, som satt inkrupen i ett
soffhörn med en tömd tekopp framför sig vid andra
bordet, och på hvilken förut ingen gifvit akt. Ingen
hade heller under resan sett honom annat än ett par
gånger helt flyktigt, då han varit uppe på däck, men
strax återvändt till sin hytt, och på framställda frågor
hade den eljes meddelsamme kaptenen helt torrt svarat,
att han icke visste, hvem mannen var.
Freudenborg, hvilken i likhet med det öfriga
sällskapet med skäl fann sig sårad af detta tvära afbrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
