Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ångbåtsresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
i deras sällskapsglam, tog nu ett par högtidliga steg
fram mot den okände, och utsträckande sin lilla knubbiga
hand med mycken värdighet, sade han med en röst,
lindrigt darrande af vrede:
»Hör, min herre i vrån! Dock nu vill jag prosa begagna,
Aldrig pärlor för svin kastade Freudenborg än -
Således, hur understår sig ni ...»
»Understår sig?» ropade deri främmande, reste sig
upp till sin fulla längd och gaf den lille, föga
hjältemodige talaren ett så stolt, genomborrande ögonkast,
att denne hastigt tog sina tvenne steg tillbaka och ett
par till, så att det var nära, att han fallit baklänges
öfver sin egen förträffliga brygd. Men nu reste sig
alla hans dryckeskamrater och sågo i sin ordning
hotande på den främmande fridsstöraren. Innan de
likväl hunnit att förklara sin ovilja, ändrade denne
plötsligt sitt väsen och framgick med ädel hållning till
Freudenborg, hvilken han under ett förbindligt leende
räckte sin hand. sägande:
»Förlåt mig, min bäste, rolige herre, att jag visat
mig så oartig mot er och äfven mot det öfriga glada
sällskapet, men se, det är så, att äfven jag, trots min
försigkomna ålder, förgapat mig på den förtjusande
varelse, hvilken samtalet angick, och då jag nästan
fruktade, att detta kunde taga en alltför lättsinnig
vändning, alltid obehaglig för en förälskad person, då det
gäller föremålet för hans ömma låga, yttrade jag de
sårande orden mera i tankarna än i afsikt, att de skulle
höras, det kan jag försäkra.»
Det låg så mycken värdighet i den talandes ord
och så mycken öfverlägsenhet i hans hållning, att
samtlige de unge männen tigande bugade sig, ehuru de
funno hans förklaring icke fullt nöjaktig. Den lille
h j ärtegode och alltid lätt försonlige Freudenborg mottog
artigt den hand, som räcktes honom, och sade med
ögonblickligen återställdt humör på sitt vanliga komiska
sätt, under det att han antog en mäkta sorgsen uppsyn:
»Låt oss ej tala om det! Blott en sak mig hjärtligt bedröfvar,
Den, att ängeln så skön redan en annan tillhör,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
