Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ångbåtsresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
»Så långt därifrån, min herre», svarade den
främmande skrattande, »att jag liksom ni i dag sett henne
för första gången; men det ligger någonting i hennes
förtjusande ansikte, som hos mig uppväckt en mängd
slumrande minnen från flydda, sällare dagar. Känner
måhända någon af herrarna, hvem hon är?»
»Ingen, tyvärr! Jag fåfängt har frågat den ädle kaptenen...
Men, där kommer han själf! Hör nu, min redlige bror!
Vet du ej än, hvem hon är, den oförlikneligt sköna,
Som på ditt spolade däck fallit från himlarna ned?
Tag dig ett styrkande glas, vi länge ha väntat uppå dig!
Men hvad går åt dig, min bror? Huru förbluffad du står!»
Den på sin tid allmänt värderade och omtyckte
kapten Schnell, eljes den gladaste umgängesman, med
ett ständigt leende på läpparna, såg verkligen för
ögonblicket litet bestört ut och lät sina blickar ila mellan
Freudenborg och den främmande. Den senare skyndade
nu att med en artig bugning för kaptenen säga: »Som
herr kaptenen ser, har det lyckats mig att komma i
lag med dessa unga, glada herrar. Dock, förlåt mig,
herr auditör Freudenborg, jag är ännu den objudne
gästen, och ...»
»Ingalunda! Min bål, den lyser för alla som solen!
Tillåt mig dricka ett glas strax till försoning med er.»
Vår vän Freudenborgs öfverraskning blef icke liten,
då den ståtlige främlingen, fattande sitt glas, utbrast
med lifvade drag, skarpt kontrasterande mot dem, man
förut skådat:
»Gärna, herr auditör, jag smakar den gyllene saften,
Som, beredd af er hand, blifvit mig dubbelt så kär,
Då i er värda person en skaldebroder jag skådar,
Outtömlig, rik och af en djärf fantasi.
Äfven jag i min dag åt Muserna offrade flitigt,
Eldad af kärlek och vin - mottag min tacksamhetsskål!»
Glasen tömdes och den Öfverlycklige Freudenborg
utropade i högsta förtjusning:
»O, hvad jag njuter utaf att höra den klingande versen,
Som, att så säga jag må, blifvit min andra natur!
Jag i hexametern lefver och dör och andas och rör mig . . .
B ra un, Samlade berättelser. IV. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
