Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett slädparti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
»Så blir detta endast ett rättvist straff för min
obetänksamhet», inföll jag. »Befall därför, och jag lyder.»
»Nåväl, jag tager er på orden och utkör ar er till
min riddare - på några timmar åtminstone. Men ni
måste äfven lofva mig att handla blindt, utan att göra
några frågor, ej heller några invändningar.»
»Ni har mitt ord l»
Hon fäste på mig en lång, pröfvande blick och
drog därefter, under ett intagande leende, åter ned
slöjan öfver sitt tjusande ansikte. Det hade redan börjat
att skymma, och den uppgående månen syntes försilfra
Helsingörs torn, dem vi nu hade tätt framför oss. De
första slädarna hade redan uppnått stranden, och den
lycklige brudgummen styrde kosan mot stadens
förnämsta hotell, där det frikostiga kommerserådet låtit
arrangera en lysande bal, dit äfven en mängd af hans
danska vänner voro inbjudna.
Min dam vände sig åter till mig och frågade
tämligen enstafvigt: »Känner ni vägen till Köpenhamn?»
»Mycket väl», svarade jag förundrad, »men
hvarför denna fråga?»
Hon höjde nu sitt finger och sade: »Ni har ju
lofvat mig att icke göra några frågor. Ni bör bäst kunna
inse, att jag icke vidare vare sig får eller kan visa
mig i detta sällskap, dit jag mot min vilja blifvit
införd. Vår slädfart måste därför nödvändigt blifva längre
än ni föreställt er - ja den får ej upphöra, förrän vi
hunnit Köpenhamn...»
»Kö kö-pen-hamn?» stammade jag, ännu mera
förundrad.
»Har jag icke ert ord?» frågade den okända.
»Ni har det visserligen», invände jag litet förlägen,
»men, men uppseendet, men hästarna, men, men ...»
»Äro ingenting mot en ung kvinnas rykte», afbröt
mig den okända med bestämdt allvar i tonen. »Om
ni vägrar att godtgöra ert fel, om ni har hjärta att
lämna mig här hjälplös, ber jag er endast att hålla
stilla, på det jag må få stiga ur och med min gamle
tjänares tillhjälp söka att ensam taga mig fram i detta
främmande land, dit mitt öde kallar mig.»
»Jag besvär er, icke ett ord vidare! Jag följer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
