Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trädgårdsflickan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
Malin k var blef ännu några minuter för att sköta
om sina kära blommor, men tog sedan vattenkannan
på armen och gick äfven sina färde - åt alldeles
motsatt håll, förstår sig.
Men alla vägar bära till Rom, säger ordspråket.
Emellertid hade de tre glada vännerna, som vi
lämnat inter pocula på Norrbacka, funnit det vara hög
tid att bryta upp, och vi se dem nu ändtligen inträda
genom Haga grindar, upprymda, lifliga och pratsamma,
samt i lycklig okunnighet om den åska, som konungens
vrede samlat öfver deras hufvuden.
»Men tänk ändå, om konungen vore anländ!»
stönade Schröderheim, i det han ansträngde sin tunga
kropp till en hastigare gång.
»Slidder, sladder, Elis! Nu är det i alla fall
gjordt», utropade Bellman, något stammande på
målet, och började sakta knäppa på cittran, som han
bar i ett ljusrödt band öfver halsen - ingen rädder
här, i alla fall, ty
Vet du väl, karl!
Att, ta mej tusan, - Turk och Tartar,
Hin håles fru mamma, Beelzebubs far,
Mig nånsin förskräcker, så länge buteljen jag har! -
»Tyst, tyst nu, din toker! Besinna, att vi äro i
kungens park.»
»Ja, tyst för tusan dj-r!» bad äfven Sergel.
Bellman fogade sig, villigare än man kunde tro,
efter vännernas önskan, och hastigt påtagande sig en
komi-tragisk uppsyn, framgick han utan att låta höra
en h viskning en gång.
När de så hunnit ett stycke, sågo de, huru en
karl, under de mest förtviflade åtbörder, kom
springande mot dem.
»Det var en satans best att åbäka sig», sade
Sergel, hvars skönhetskänsla icke kunde fördraga det
förvridna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
