Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brännvinskontrollören
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
världens sed brukar en sådan flicka icke länge stanna
i fädernehemmet.»
»Hon är väl icke ännu förlofvad, vet jag?»
utropade grefve Polycarpus, i hvilkens tomma hjärna
plötsligen ett ljus tycktes vilja gå upp.
»Icke ännu, men friare saknar hon naturligtvis
icke. Gifve endast Gud, att hon gjorde ett lyckligt
val, då hon en gång kommer att bestämma sig.»
»Men riksdagsmannen kan ge sig fan på, att hon
ännu icke gjort det?» utropade grefven med en
hoppfull ifver, hvars like han icke känt, sedan han fordom
brann för den unga pottmakareänkan.
»Det kan jag», svarade riksdagsmannen tvärsäkert.
»Då!» ropade grefven, men tvärtystnade, i det en
svag rodnad utbredde sig öfver hans gulbleka kinder.
»Hvad menar grefven?»
ȁ, jag menar att ... att ... om riksdagsmannen
ville . . . och hon ville ... så nog tusan ville jag»,
hviskade grefven och såg ned i backen. »Fattig är jag,
men grefve är jag, och . . . och ...»
Riksdagsmannens ögon lyste af glädje, då han
utbrast: »Mitt bifall har ni, herr grefve, var viss på det!
Och Oscaria är en lydig dotter.»
»Ä’ dä’ möjligt, välsignade riksdagsman? Ack,
får jag säga farbror?» skrek grefve Polycarpus jublande
och tog tre höga skutt från marken.
»Mycken ära, men ske dig som du vill, min son»,
sade den icke mindre förtjuste Slyngelsson, »ty son
hoppas jag att snart få kalla dig.»
Farbrorskapet beledsagades med en kyss, hvarvid
grefvens långa näsa stod betydligt i vägen.
Några minuter därefter inträdde de i matrummet,
där den högvälborne gästen hälsades af mamsell Oscaria
med en djup bondaktig nigning och en synbar förvirring.
Hoppet att få kallas grefvinna hade på den korta tiden
sedan hennes samtal med fadren slagit djupa rötter i
hennes fåfänga hjärta, och då hon nu, i stället för en
fin och stolt herre, såg framför sig en person af naturen
lika sparsamt utrustad som hon själf, började detta
hopp gå till visshet.
»Kom, min högvälborna kära bror grefve Schwel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
