Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En tjänstgörande major
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
och vidmakthållandet af en »sann militärisk esprit»;
deri ömsesidiga, oöfverträffliga förmågan att kunna
chi-kanera alla, som stodo under dem, och till slut äfven
det hat, de gemensamt uppburo af hela officerskåren,
hade mellan dem stiftat ett förbund, hvilket dock mera
var grundadt på nödvändighet än på högaktning.
»Det är horribelt, min bästa major», började
öfversten, »hvad kompanierna marschera ojämt och illa.
Jag-här stått här med sekunduret i hand och sett, huru de
rycka ut på fältet. De marschera alla för fort, och det
riktigt skar mig i hjärtat, herr major, då jag märkte,
att Drumlinge och Lunsinge kompanier togo, det första
7, och det senare hela 10 steg mera i minuten än
reglementet föreskrifver. Detta måste ändras, herr major,
kom ihåg det, ty ingenting strider mera mot militärisk
enhet och hållning, ja, jag kunde nästan säga »esprit»
än en ojämn marsch,»
»Mina anmärkningar i just detta ämne hafva icke
uteblifvit, herr öfverste. Jag har varnat, jag har
straffat, så mycket det i min förmåga stått; men hvart kan
man komma med så tredska och nonchalanta officerare,
som här vid detta förbannade regemente, hvilket borde
få göra garnisonstjänst i tio år sig själft till straff och
andra till varnagel. Dock tror jag mig hafva funderat
ut ett sätt att få något långsammare marsch.»
»Hvilket då?»
»Jo, jag ämnar, med herr öfverstens benägna
tillåtelse, sätta bataljonerna på linje och sedan låta dem
göra en stark »gåpåmarsch» öfver hela Knäfveista hed
och tillbaka igen. De få springa en god fjärdingsväg,
hvarunder, som jag hoppas, kvicksilfret bör kunna ramla
ur deras satans harskankar; och man kunde möjligen,
om denna manöver dagligen fortsattes, äfven vinna den
stora fördelen, att några tjocka taptener och okostliga
löjtnanter blefvo så utledsna vid dessa itererade strapatser,
att de för att frälsa sina lungor och stora magar
ändtligen togo afsked, regementet till mycken fromma.»
»Ypperligt uttänkt, min bästa major!» ropade den
lilla svaga öfversten, som själf omöjligen skulle orkat
att springa hundrade alnar, och vred förnöjsamt
händerna! »I sanning, ypperligt uttänkt. Jag kan aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
