Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjälp i nöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
redan klättrat ett godt stycke öfver skogstopparna.
Förbittrad for jag upp och skyndade in i den
finkel-osande, smutsiga gästgifveristugan, där redan en mängd
dagdrifvare voro samlade kring ett stort nedsöladt bord,
bakom hvilket min vänliga kammartärna från
gårdagsaftonen, en ny Hebe, var sysselsatt med iskänkandet
af denna nektar, som på landsbygdens språk kallas
»Uddevalla».
»Hvarför har du icke väckt mig, ditt odjur?»
ropade jag nu och måtte hafva sett mycket manhaftig ut.
»Herm bad mig inte därom», snäste hon till, »och
odjur kan herrn vara själf för resten.»
Utan att ingå i något svaromål, vände jag mig
endast med en blick af förnämt förakt från den
kre-densande nymfen och frågade med en barsk stämma
efter gästgifvåren, i det jag såg mig omkring bland
det valda sällskapet.
En stor grof karl med mörkblå näsa och pionröda
kinder reste sig nu upp från en bänk och kom smått
raglande mot mig, hvaraf syntes, att han redan hyllat
den gamla satsen: morgonstund bär guld i mun.
»Hva’ ä’ dä’ om?» hväste han med en röst, så
utomordentligt hes, sorn trots någon åkaredrängs i den
härliga hufvudstaden.
»Är hästen kommen?» frågade jag.
»Ja, vasserra, och ett kritter som duger på köpet.
Där står den som ska’ skjutsa», och därvid pekade
han på en lång, trasig lymmel med en äkta
banditfysionomi.
»Jaså, dä’ a’ herrn; då skulle jag be om
vant-pengar. Jag har nu stått här i tre timmar», sade han
med makalös oförskämdhet.
Detta gick för långt. Ehuru ung, var jag högväxt
och stark, mod fattades ej heller, hvarför mitt enda
svar blef ett knytnäfsslag, så väl appliceradt, att den
långa räkeln ramlade öfver bordet, i fallet krossande
en stor brännvinsflaska och ett halft dussin kaffekoppar.
Om jag hade verkställt denna hurtiga manöver
på eftermiddagen, då det gamla Sverges ädla
nationaldryck redan hunnit göra tillbörlig verkan, skulle jag
troligen varit förlorad; men nu var det lyckligtvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
