- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Fjärde delen /
290

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjälp i nöden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

290

ovanligt hård, hvarför tillgreppet lätt kunnat verkställas.
Omkring sju riksdaler, mina enda öfriga kontanter,
hade ganska välbetänkt blifvit kvarlämnade af tjufven,
äfvensom mitt pass och öfriga papper befunnos i
orub-badt skick. Hvad skulle jag göra? Jag insåg tydligen, att
alla föreställningar skulle här vara fullkomligt gagnlösa.
Detta var första gången i min lefnad, som jag reste
på egen hand, så »konungens trotjänare» jag än var;
men jag hade under vägen, i brist på annan lektyr,
flitigt genomstuderat förordningarna i dagboken, och
denna befallde jag nu fram med ett lugn, som gjorde
all heder åt en så oerfaren herre, som jag då var.

»Ja, gubevars! här är hon, se; skrif gärna, herre!
Men se sej för, herre, hva’ han skrifver, se, ty här ä’
ett hederligt hus, se, och det blir herrn själf, som ...»

»Tyst!» kommenderade jag och åtlyddes genast,
ty dagboken har alltid en förunderlig respekt med sig.
Sedan jag nedskrifvit en tämligen vidlyftig anmälan
om min lidna förlust, och äfvenledes omnämnt
väcknings-affären och min värda skjutsbondes ohemula
pretentioner, uppläste jag med högan röst mitt opus för det
värda sällskapet, som dock genast sprang på dörren,
när jag begärde deras vittnesintyg, och jag befann mig
ensam med gästgifvaren och Lisa Greta, med hvilken
tjuserska, efter hvad jag sedermera fick veta, den
hedersmannen genomgått en längre kurs i den >vfria
kärleken».

»Hvad är jag skyldig, mitt värda herrskap?»
frågade jag nu, kokande af vrede.

»Jo, låt mig se», svarade den genompiskade
skälmen, »för natthärberge: l riksdaler, se; en slipad
flaska med vår nådiga konungs namn uppå: 2
riksdaler, se; ett stop brännvin: l riksdaler (det är dyra tider,
se); och sex stycken kaffekoppar med fat: l riksdaler
stycket, se. Detta gör ihop, låt mig se! Jo, ackerat
10 riksdaler, se. Jag menar banko, se.»

»Det är just ackerat hvad du har stulit från mig,
din bof. Vi äro således kvitt, ännu så länge
åtminstone», sade jag och steg upp.

Man må tro mig eller icke, men sant är det, att
den skamlösa uslingen blef så flat öfver detta beslut-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/4/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free