Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några blad om Wilhelm von Braun, af Joh. Gabr. Carlén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som skulle utkomma till julen, skref han, bland andra,
efterföljande tvänne bref, dessa (liksom alla hans öfriga) oförställdt
målande hans skaplynne och varma själ.
Lysekil och Kornön i juni 1860.
...... Du ser, att jag för närvarande vistas i skärgården på
vår västra kust, där jag ändtligen funnit »lugnet i stormen»,
hvarför jag också gladeligen sjunger med min älskade Virgilius ...
nej min gudomlige Horatius menar jag:
»Inveni portum. Spes et fortuna, valete!
»Sat me lusistis – ludite nunc alios!
..... En vacker dag i maj hoppade jag på en ångbåt och
begaf mig från Ystad, där jag vistats hos min bror sedan februari
månad, till Göteborg och efter 14 dagars uppehåll där och
däromkring, hit till Kornön, en vild klippa af den mest spöklika
formation, hvilken utgör sista värnet mot den rasande Nordsjön. På
hela den s. k. ön (en half timmes rodd i omkrets) växer, till
trots af dess namn, icke ett enda korn: endast en och annan
potatis, som dock tyckes vara rädd att skjuta upp stjälk och
hjärtblad i bedröfvelsen rundt omkring. Hvilken himmelsvid skillnad
mellan den plats, jag nu bebor, och Ystads fruktbara
omgifningar!
Jag har hyrt mig ett helt hus, innehållande ett enda rum,
ganska snyggt, och har från mina fönster endast 20 steg till
hafvet. Utanför dessa fönster växa de enda träden på ön, fem till
antalet, nämligen ett päronträd, en syrén, en pil, en hagtorn och
en buskartad växt, hvars benämning är mig obekant. Du kan
emellertid aldrig tro hvad dessa få, men i tusen stormar härdade
stackars enslingar blifvit mig kära och dyrbara! Jag skattar dem
vida högre än jag skulle skatta en hel skog på fasta landet. Så
är allting relativt här i världen och får sitt rätta värde af tid
och rum.
Mat får jag från en tätt bredvid mig boende fiskare och
salteriägare. När jag sade mat borde jag egentligen hafva sagt fisk,
ty annat vankas icke: fisk morgon, middag och kväll, bara fisk,
ideligen fisk ... fisk ... Men mager måste jag vä! blifva på en
sådan diet? Hvad beträffar det jag egentligen söker, nämligen bad,
så äro dessa emellertid förträffliga och vida att föredraga för dem
man får vid badorterna på kusten. Ja, vattnet här är så
bittersalt, att jag grinar, bara jag ser det .....
Brn.[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
