Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Spårsnön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Spårsnön.
Anders var en fästman trogen,
Hurtig jägare därtill.
Tidigt går han ut i skogen
På en spårsnö i april,
Att en jösse eller jössa
Fälla med sin bössa.
Längre jämt och längre hinner
Jägarn på den hvita stråt.
Intet spår likväl han finner:
Hararna ha visst »gått åt».
Och nu svär han på de arme,
Så sig Gud förbarme!
»Hvad skall haren till i världen,
Om ej, för att vandra ut
På den allra sista färden,
Och bli stekt i smör till slut?
Men han gömt sig nu, den satan!
Och där skrattar skatan!»
Åter gör han, missbelåten,
Några slag omkring – och ser
Plötsligt på den smala stråten
Först ett spår och sedan fler;
Men han stannar, bäfvar, bleknar
Och i knäna veknar.
Var det spåret väl af Nalle,
Som förskräckte honom så?
Nej! – han slår sig för sin skalle
Och begynner gå och gå.
Slutligt som en hjort han springer,
Det för örat ringer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
