Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Helpensionären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Helpensionären.
Den lilla, som växt i Guds fria natur,
Vid tionde året grymt drifves därur
Till pensionen.
Hon skall educeras – och så får hon gå
Från oskulden, solen och blommorna små
Till pensionen.
Till Stockholm bär vägen. Där stänges hon in,
Att blekas och akta sitt dyrbara skinn,
I pensionen.
Från solen går upp och tills solen går ner
Ej heller den endaste stråle hon ser
I pensionen.
En gråskäggig »bonne», med den suraste mund,
Nu blir hennes mamma och käxar hvar stund
I pensionen.
Och hemma hon hade en moder så god,
Men sändes likväl – ty det är nu ett mod –
Till pensionen.
Nu rabblar hon franska, bå’d länge och väl,
Och pinas i snörlif, till kropp och till själ,
I pensionen.
På nytt får hon lära att gå och att stå,
Att sitta, att ligga, att äta också,
I pensionen.
Ty konsten skall in och naturen skall ut,
Det måste så vara, det finnes ej prut
I pensionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
