Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Simson - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och detta bara med muskelkraft;
Ty han platt intet i hand lär haft.
Se’n sprang han fatt på de gamle skrämde,
Men ej ett ord han om saken nämnde.
Och snart de voro på utsatt ort,
Och frieri’t blef tillbörligt gjordt.
Ej utan hjärtklappning Simson förde
Sin talan fram, men den sköna hörde
Så blygt på grannlåten, hvilken flöt
Från Simsons mun, den han nu gjort söt.
Att han var vacker, var synd att säga,
Men goda krafter han syntes äga,
Och äfven styrkan har sitt behag.
Så tycka damer väl än i dag.
För den skull invände hon helt föga,
Och hon behagade Simsons öga.
Ej heller underligt detta var:
Ty hennes blick var så hjärtans klar,
Att, solblind, friaren måste blunda;
Och barmen häfdes i vågor runda,
Och håret vaggades hit och dit,
Kring kind, som prålade röd och hvit;
Men munnen svällde, som Röda hafvet,
Med pärlors tal i sitt djup begrafvet.
Snart Simson vände till hemmet om,
Att bo’t utrusta, och återkom
Om några dar; - men till lejongriften
Han gick att tänka på lyckans skiften
Och se sin egen triumf, - men si!
Då satt i skrofvet en svärm af bi. -
Vips, han af honungen tog en kaka
Att känna, huru den månde smaka,
Och äkta bi-smak den måste haft,
När den var dragen ur sådan saft.
Men Simson åt och därvid han tänkte:
Mig detta ämnen för gåtor skänkte.
Ett stycke honung han fästmön gaf,
Ty sötma älskande lefva af;
Och mycket glammade han med henne, -
En lust att se på de unga tvänne!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
