Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Simson - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Allting ju locka utur sin man;
Men lättast under den tysta natten,
Då draken vänder på dolda skatten.
Så är nu allas vår högsta bön,
Att du med Simson gör detta rön,
Och upphör icke att be och gråta,
Förren du fått veta hans dumma gåta!
Gör du det icke, - till bröllops-ljus
Vi skola tända din faders hus.»
Men natten kom; och där flöto tårar,
Som strida bäckar i Nordens vårar:
»Du är mig vred, - har mig icke kär.
Ehur, som brud, jag dig ligger när.
Skall hemligheter för mig du äga?
Skall du din maka ej gåtan säga?
Tror du, att icke jag tiga kan?
O, hvad du är för en hjärtlös man!
Hur kan en brudgum så sluten vara?
För pengar tog du mig säkert bara!»
Men Simson felades icke mod,
Han första stormen med kraft bestod;
Ehuru pinsamt det var att neka
En brud, som sökte med gråt beveka.
På hennes böner blef blott hans svar:
»Jag har ej sagt det för mor och far.»
-»Ack, Simson! här kan jag protestera;
Ty du skall älska mig ännu mera.»
Och så hon grät uti nätter sju,
Men sista natten var inne nu.
Då grät och snyftade hon för grufligt
Och därtill smekade hon så ljufligt,
Samt låg sin gubbe så hårdt uppå,
Att han i ångsten det sade då.
Hon det betalte med famntag heta;
Men sina landsmän lät allt hon veta,
Och när nu Simson, så säker, gick
Att kräfva vadet, - till svar han fick:
»Hvad finnes sötare väl än honung,
Och mera starkt än all’ djurens konung?»
Man skulle sett, huru han blef flat
Och på sin hustru så desperat!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
