Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Grim Lodinkins saga - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
IV.
H alf dö d Grim ibland de döda
På den vilda stranden låg.
Ur hans bröst, i strömmar röda,
Flöt den friska lefnadsvåg.
»Snart», han brister ut,
»Snart är lifvet slut!
Hvita björnen skall jag mätta,
Ingen kan min död berätta.
Redan mina lemmar domna,
Döden sträcker ut sin hand.
Det är grymt likväl att somna
Fjärran på en okänd strand.
O, hvar är min mo?
Det är tungt att dö
Och ej veta; hvar hon andas!»
Smärtans tår med blodet blandas.
Och hans öga börjar skymma;
Plötsligt nu ett troll han ser,
Ett det grymmaste bland grymma,
Luta sig till honom ner.
Litet, tjockt och fult,
Ögat grått och gult,
Näsan hvass och kinden luden
Klädd i råa vilddjurshuden.
»Tappre höfding! lågt du ligger».
Skriker det med hålig röst,
»Om du lifvet af mig tigger,
Vill jag ge dig hjälp och tröst.»
»Nej, du stygga troll!
Gå för fan i våld!»
Lodinkin med fasa sade,
Sig på andra sidan lade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
