Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Grim Lodinkins saga - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_97_
»Af Lopthäna blott
Sådan kyss jag fått,
Men när jag mitt öga höjer,
Villan flyr och fasan dröjer.»
»Grim! jag dina sår vill hela,
Med det enda villkor blott,
Att jag får det läger dela,
Där du hvilar nu så godt.»
»Nej, omöjligt! nej!
Grymma! skäms du ej ?
Fast min mo är från mig rof vad,
Ar min trohet dock bepröfvad.»
»Dö då, stolte, utan skoning
Här på kall och ödslig kust! -
Men jag yrkar än försoning,
Ack! betänk ditt lifs förlust!»
»Uj, jag måste väl!
Ingen man, min själ,
Mera dyrt än köpte lifvet,
Priset är för of ver drifvet.»
Och med hvassa klor som gamen
Trollet till hans läger går,
Börjar där en sträng examen
Med de purpurröda sår.
Genast smärtan for,
Och de hvassa klor,
Som hon visste väl att bruka,
Kändes smidiga och mjuka.
Grim, som upphört har att lida,
Sig mot väggen vänder matt.
Trollet smyger till hans sida
I den månbelysta natt.
Men Grim Lodinkin
Somnar stilla in.
Trollet hviskar: »Jag är frälsad!
Morgonsolen vare hälsad!»
Braun, Saml. dikter. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
