Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Schemjakas dom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
På höga domarsätet satt
Schemjaka, värd att prisa,
De kärande sig skynda att
Sin hämndetörst få lisa,
Men fången ställt sig, full af harm,
Bakom dem där med lyftad arm,
Beredd att kasta stenen.
Den rike bonden sen ej var
Sin sak att nu bedrifva:
»Sin svans min grålle mistat har,
Den skall han återgifva -»
Bakom stod fången utan band,
Höll stenen lyftad i sin hand
Och hötte re’n åt domarn.
Rättvisan alltid blind ju var,
Hans åtbörd såg Schemjaka:
»Hå! säkert hundra rubel har
Han där - hvi dem försaka?»
Hans utslag därför lydde så:
Att hästen han behålla må,
Tills svansen växer åter.
Och krögarn trädde fram därpå
Sin sak att nu bedrifva:
»Mitt barn, mitt barn jag sörjer så,
Det skall han återgifva -»
Bakom stod fången utan band,
Höll stenen lyftad i sin hand
Och hötte djärft åt domarn.
Rättvisan alltid blind ju var,
Hans åtbörd såg Schemjaka:
»Aha! än hundra rubel har
Han kvar - hvi dem försaka? -
Så tage han din hustru då
Till sig, för att med henne få
Ett barn, och bota skadan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
